Funderingar.....

Kanske det är dax att leta på blocket och pennan och dra igång "dagboken" - igen?

2014

Oj, inte ett enda inlägg under 2013

What i believe.....!?

En vän berättade att det nyligen blev lite av ett "väckelsmöte" i fikarummet, där det hela utvecklades till att några försöket sig på sånger, han låt dessa vanligtvis skärpta, begåvade, bildade och kunniga personer hållas, även sådana kan hemfalla till att bli "tonårsaktiga". Det intressanta är att när min sagesman kliv in i handlingen förändrades "tonen" och det uppdagades att en av dessa personer verkligen försökt att läsa Bibeln, startat upp från Genesis men inte fullbordat loppet. Kanske inte en fruktbar väg för en person att riva igång med ett "projekt" att läsa igenom denna skrift med så många böcker i av olika karaktär, att ta sig igenom släktledsberättande utan vägledning är inte lätt. Jag har tänkte lite över situationen, kanske det inte alltid är en framkomlig väg att bara läsa Bibeln, varför inte utmana eller vad man nu säger med en rejäl portion reskost iform av ett peronligt (akademiskt ?) vittnesbörd från en person som inte är främmande för allehanda frågor som en "bildad" människa kan tänks ställa. Här finns det ett och annat exempel, William Alston har formulerat i text varför han är kristen (Why I am a Christian), Cornelius Van Til har lyckas att på ett enkelt sätt berätta varför han kunde behöll barnatron trots att han gav sig in på filosofins ibland krokiga vägar. En som jag själv bearbetar i vår är Jacques Ellul, som alltid finns det olika epitet över en tänkare, jag bryr mig inte om detta, Ellul är intressant av flera anledningar, i detta fall med hans texter i Why I Believe. Att han ger sig i kast med att berätta vad han inte tror snarare än vad han tror på kan och är utmanande, Att förklara vad som är "believe" och vad som är "faith" gör han riktigt bra, kanske t o m bättre än vad - emellanåt - en predikant, bibellärare och annan person göra.
 God läsning önskas alla som vill ge "Bibeln en chans".............genom härliga enkla vittnesbörd !!!

Före och efter William Lane Craigs besök ......

Professor Tapio Puolimatka i finländsk TV

William Lane Craigs besök i Sverige nyligen föregicks av ett besök i Finland. Lite nyfiken över hur "finnarna" tog emot honom har jag bläddrat lite i digitala texter från broderlandet i öster. Sedan tidigare vet jag att det finns ett stort engagemang, intresse och kunnade i frågor rörande apologetik. (lite kuriosa: Jag har en Francis Schaeffer bok på finska). Utan att fördjupa mig alltför mycket så hittade jag förutom Mr Lane Craigs namn, även finländske dubbeldoktorn - Professor Tapio Puolimatkas namn.
citat från Kyrkpressen 16 april 2012

"Den talare som gav mig personligen mest var dock den finländske professorn Tapio Puolimatka. Han har doktorerat både i pedagogik och filosofi samt skrivit en rad böcker som berör apologetiken. Denne man är ödmjuk och stillsam, ja nästan blyg. Men hans intellekt är skarpt som en rakkniv och han är oerhört beläst. Han har blivit mycket smutskastad för att han säger sådant som man inte får säga idag. Exempelvis påstår han att den kristna tron ingalunda är något hinder för vetenskaplig forskning, utan tvärtom dess förutsättning. "Vetenskapen har uppkommit i ljuset av Kristus", säger han bland annat. Tanken bakom är ju den att den som tror på en skapare väntar sig att finna lagbundenhet och ordning vilket motiverar mera till forskning än om man tror att allting bara är ett resultat av slumpen.

Puolimatka citerade bland andra den franske filosofen Jacques Ellul, som menar att dagens sekulariserade människa bygger sitt liv på fyra (obevisade) antaganden:

1. Människolivets mening är att finna lycka.
2. Människan är av naturen god.
3. Historien innebär ständigt framåtskridande.
4. Allt är materia.

Bibeln omkullkastar mer eller mindre alla dessa antaganden. Istället får vi någonting betydligt mera hållbart och värdefullt, en personlig relation till Kristus, som kan förlåta oss som inte är goda och som skänker en mening åt livet också då det känns tungt och svårt.

Hallå, typ , alltså .....detta låtar nästan för bra, kan en nordisk professor vara så "klarsynt" och djärv, tydligen. Vi svenskar bör lägg Tapio Puolimatkas namn på minnet. Att Lane Craig har inspirerat många nordbor är uppenbart, men Puolimatka bör höra till samma "sällskap"......Kristna ungdomar kan drömma om både det ena och andra - hockeyproffs i NHL, datakille hos Microsoft, kanske vi snart får höra även, apologet och filosofiprofessor på något svenskt universitet.............!?

HÄR finns en härlig artikel (svenska) som även finns i tidskriften Theofilos 1-2011
 

Kan man säga Balkanology .....?

Sociology, meteorology och theology är några dicipliner som man vet någorlunda vad dessa innefattar, till dessa logyer kan jag numera lägga - Balkanology ? En evig fråga tycks vara vilka länder som skall räknas till Balkan, därom tvistas det, Rumänien hör väl inte dit, Grekland "låter" inte speciellt balkanaktigt oxv osv.  Mitt "balkanbibliotek" har nyligen utökas med tre titlar och innefattar nu, fyra böcker. "Östeuropa" har sedan 60-talet tilldragit sig - från min sida - ett visst intresse. Jag kan väl inte påstå att det finns något allmänt begrepp så som Balkanology (......läran om Balkan). Balkanology tycks vara någonting som begränsar sig till språkstudier, lingvistik. Balkan (...för mig) är mer än så. mer än bad och sol i Dubrovnik vid Adriatkusten, hit måste jag tillägga religion, politik, konflikter, höga berg, första världskriget, kultur, excellent fotboll (.....när spelet fungerar).
Mitt konstintresse har nyligen begåvats med en (...för mig) helt ny fantastisk bekanskap, skulptören Ivan Meštrović (1883-1962), som anses vara den främste skulptören av religiösa motiv sedan renässansen (...bingo). Hans sonson den riktigt intressante sociologen Stepjan Meštrović förde mig dit, han har bl.a. skrivit en del om "barabarism", dess orsak och verkan (...något förenklat). Meštrović den yngre har även skrivit en bok om sin farfar och det var så jag "upptäckte" den gode Ivan, han var inte bara skulptör han var även till och med "kompis" med dåvarande kungen.
Med detta vill jag bara påtala att det med några bokrader öppnar upp en värld av saker och ting man kanske inte förväntat sig............inte bara "konflikter".

Titta in i Ivan Mestrovic skulpturvärld

Mestrovic var verksam i USA under den senare tiden av sitt liv - se HÄR

Gud på Konsum - konsumguden......?

Läser en insändare i Nerikes Allehanda där en person sett på Tvärnytt och även rikstäckande Rapport (14 januari) ett inslag om prästvigningen i Västerås stift. Efter själva invigningscermonin gjordes en intervjuv med en av (nyvigda) prästerna som svarade nekande på en fråga från reportern. Jag blev lite förvånad och samtidigt nyfiken över insändarens beskrivning av samtalet, kan prästsonen verkligen sagt detta som citerades i artikeln.

Sökorden "Tvärsnytt" och "14 januari" innebar att ovanstående programinslag dök upp. Inget usch och fy från min sida men visst är "bekännelsen" märklig eller märkvärdig - att höra. Reportern raka fråga om den nye prästen tror på Gud (gud), blir svaret efter en lång tystnad i rutan, nej. Iallafall inte på den gud som reporterna tror att han tror på.

Reportern: Tror du på Gud ....?  
Den nyligen prästvigde: . .....(tyst i 9 sekunder)...förut har jag alltid försök att svara på den där frågan....men jag pratar inte om min, min privata tro så gärna....eeeee.....men för att svara på din fråga, tror jag på Gud, så blir då nästan så att jag måste få säga nej, för om jag säger ja, då kommer liksom att bekräfta nån bild du har av (G)ud och jag är ganska säker på att just den bilden tror...., den (G)uden tror inte jag på, men om man bara skall svara någon på Konsum, tror du på (G)ud....som blir nog svaret ändå ja............(....här tonar orgelmusik in)

Någon kanske tycker att det är härligt med att prästen inte är alldeles säker på sin "tro på Gud", då kan han ju möta tvivlare, agnostiker och allmänt troslösa människor på ett helt annat sätt än den trosfriska och den självsäkra prästen som tror sig veta .....
Vad skall en´säga om detta.........?
Inte kan jag tänka mig att någon rörelse, vare sig nykterhet, fred eller bonderörelse tar in någon i personalgruppen som inte är helt säker över vem den så kallade huvudmannen i rörelse är och vad rörelsens uppgift och uppdrag är - inte ens i den moderna konsumrörelsen, coop.
Inte usch och fy, men visst är det märkligt, varumärket "Kyrka", kan snart vara ett minne blott - inte speciellt lustigt för "besökare", nya som gamla..............
Det är inte något enskilt stift eller präst jag vill nagelfara, klassiskt lutherdomen har bidragit till välfärd och kyrklighet av bästa märke, men detta lutherska arv måste försvaras och inte "moderniseras" och anpassas till nästintill gudlöshet.

Kultur är vänster .....

Skall snudda vid Bengt Ohlssons DN artikel några dagar in på det nya året om kulturens röda slentriantänkande. Har inte fördjupat mig i yttringarna efter hans inlägg, men kan väl tänka mig vilka som hyllat och vilka som uttrycker som Kulturchef Bodil Juggas på Arbetarbladet i Gävle "Bengt Ohlsson är en skicklig skribent och författare. Men nu plötsligt: en nicke­docka, en marionett i trådar. Han verkar inte ens fatta att han står mitt på scenen i borgerlighetens senaste illusionsföreställning. Han spelar rollen av aktad person som ”säger som det är”, som ”inte hycklar längre” och gör upp med ”den gamla kulturvänstern”. En PR-byrå hade inte kunnat önska sig bättre...."
Tänker på Björn Håkanson som utropade kort och gott att Kultur är vänster i en artikel i Göteborgs Posten på 80-talet (...har artikeln kvar i någon gömma). Detta utrop hörsammades inte av alla, det skall nog Nobelkommittén vara glada för annars hade dessa herrar och damer fått ses sig om efter en annan litteraturpristagare än Tranströmer. När snacket och "tvånget" om att alla måste bekänna färg - det vill säga vara uppkäftiga, frispråkiga, repliksnabba och kulturradikala - var som störst fick
"Tranströmer i det vänsterpolitiska sextiotalet, att vi fått se honom formligen fly till USA och Rober Bly" vidare "svenska författare i perioder funnit den svenska kulturmiljön för låst och Sverige helt enkelt för litet för deras tankar. När som helst kan de ju råka ut för en Björn Håkanson" för att citera en herr Tomas Lötman,
Detta är inget försök att ondgöra Håkanson eller någon annan, men Bengt Ohlssons tankar förtjänar en eftertanke om varför det skulle vara finare att stå till "vänster" om samhällsbyggande (sandhög) än till "höger" om. Kultur är naturligtvis "färgat" av en människas politiska hemvist, världsbild och egna smaklökar, men att man avfärdar "motståndarna" och bara upphöjer den egna jordlotten (sandhögen) som förträfflig - är inget annat än färglös och intetsägande intellektualism - oavsett vilket håll den kommer ifrån.
Jag har botaniserade i franska filosofernas Andre Glucksmann och Bernard-Henri Lévy litteratur tidigare (...dvs länge sedan) i jakten på att förstå den kulturella ensidigheten, den som vill göra något liknande kan klicka upp Michael Christofferson
French Intellectuals Against the Left - kanske verkar långsökt att blanda in fransoser i den svenska kulturdebatten, men för att fördjupa "kultursnacket" om vänster v/s höger kan det vara en hjälp.
God läsning

(....var befinner jag mig utefter skalan, jag säg det, kanske man kan säga - Ordfront i ena handen och Axess i andra)