Libyen - om tidig libysk kristendom

En arkeologisk karta och en IVP Academic book


Något aktuellt och alldeles färskt om Libyen från min egen horisont, blir det denna gång. Den långa arabiska våren håller nog så smått på att övergå i höst och ett och annat löv faller nog av även där nere så att det går att blicka åt olika håll, då är det intressant att det just i november kommer ut en bok som - tillbakablickar. I veckan fick jag ögonen på (blicken på) Thomas Odens bok Early Libyan Christianity - Uncovering a North African Tradition, en bok som säkerligen inte tillkommit i all hast under våren, då Oden är och varit upptagen med den tidiga kristendomen i området under lång tid. Bara bokförlagets introduktionstext borde få vilken modern människa som helst att gå i spinn av nyfikenhet Buried for more than a millennium beneath sand and the erosions of time are the remnants of a vital, formative Christian presence in Libya. From about A.D. 68 till the Muslim conquest of A.D. 643, Libya housed a vibrant, creative Christian community that contributed to the shape of the faith even as we know it today. I byggande av det nya Libyen hoppas jag att den kristna tradition skall kunna skrapas fram under lager av det gröna revolutions försöket som pågått i årtionden. Att per se avfärda denna riktigt gamla tradition i ett samhällsbyggande, då talar jag inte om att etablera "kyrkor", vore ett förnekande av historien. Det nya Libyen, ....på måndag disputerar en forskarstuderande, denna person har jag, i tjänsten. mött några gånger under senaste året (även fru och barn), när rapporterna under sommaren har varit "som sämst" har tanken gått till denna charmerande, vitale, humoristiske, vänlige person. Denna person har representerat det "nya Libyen" för mig. Det nya skulle då vara att även det (riktigt) gamla Libyens rötter och tradition fick en plats i samhällsbyggandet.

Thomas Merton - om det där med stolthet ...

Bilder: Frukt collage, RÖ - Stoltheten, okänd

Det blev inget besök på Bokmässan, i år heller, visst vore det trevligt att röra sig bland kända och okända böcker och författare någon gång. Har sagt upp prenumerationen på en av två tidningar, helt nyligen, så budgeten för bokköp har ökat dramatiskt. I väntan på att sätta sprätt på dessa pengar, tar jag en sväng förbi den egna bokhyllan och plockar ned Thomas Mertons "The New Man", den finns i svensk utgåva från 1985 genom Verbum förlag. I denna lilla bokbeträktelse vill jag lyfta fram en fras som en person* myntat "det gäller att inte bli färdig med ordet innan ordet är färdigt med dig...". Detta sagt om bibeltexten/-erna, men kan likväl gälla all text, därför åker Mertons bok ut och in i hyllan, emellanåt. Blev lite inspirerad av att bläddra i boken igen, då Claphaminstitutet är ifärd med att fullborda skrivandet av de sju dödssynderna genom några artiklar i pressen.
Moral, etik, dygd, är nog civilisationssamhällets grundbult - börs, nationalekonomi och lönekuvert får ursäkta. Fastnar man vid att Thomas Merton var en trappistmunk kommer det naturligtvis att "färga" attityden till texterna om man nu överhuvudtaget öppnar hans böcker.
Mitt ex. inhandlades i en missionsbokhandel i Lund i väntan på att ett tåg skulle ta mig norrut, har alltid varit nyfiken på "klassiska" författare, oavsett vilken (kyrko) tradition dessa företräder och även ibland förespråkar, året var 1983, för detta år står noterat i boken.
Merton drar oss med tillbaka i tiden, när det ännu bara fanns två personer som hade fått klara besked om vad som gällde, den förste Adam. Tyvärr har skapelseberättelsen och efterföljande dagar nästa bara blivit en "söndagskoleberättelse" för många (frikyrko) troende utan relevans och rätt
perspektiv på orsak och verkan. Här blir Thomas Merton en klargörare, han låter nästan som en "väckelsepredikant" när denne berör grundläggande - problem.
Hör: "..men Adams synd, som berövade honom och oss paradiset, orsakades av en falsk förtröstan, en förtröstan som avsikligt fick honom att göra det fria valet och experimentet att tro på en lögn. Det fanns inget i Adams fullkomlighet frid (perfect peace) som rättfärdigade att han på det sättet lekte med en chimär. (playing whith unreality) Det låg ingen svårighet i den föreskrift som måste hållas för att undvika att falla för en illusion. Det fanns ingen svaghet, ingen lidelse i hans kött, (no passion in his flesh) som drev honom till en irrationell handling trots bättre vetande. Alla dessa ting skulle vara följden (consequence) av att han föredrog det som icke var....vidare: ....allt detta kan samman fattas i ett enda ord, stolthet, (pride) som en bieffekt har den begär.
Boken har en oerhörd substans och tyngd och kan rimligtvis inte helt komma tills sin rätt i något citat.
Trappistmunk och katolicism ? Jag vet att det finns "kritik" från ett och annat håll, men antagligen har dessa läst boken på ett "problemfokuserat" sätt och missat Mertons (bibliska) klargörande. Intressant att boken finns/fanns som litteratur i församlingen Arkens referenslista på böcker som kunde beställas.

Till sist: "det gäller att inte bli färdig med ordet innan ordet är färdigt med dig..."

Det var väl allt ?

* seniorpastor Sven Nilsson, Örebro

Grattis - ett nobelt pris till Tranströmer

Tomas Tranströmer

Visst är det härligt att Tranströmer fick årets pris, att kunna läsa (allt) vad en Nobelpristagare skrivit - är inte så ofta en svensk förunnat ......80 år, Nobelpris, och Regeringens utmärkelse "Professors namn" är stort - GRATTIS !! (har bokat plats hemma i TV soffan... ). Vägen till Tranströmers författargärning har lustigt nog gått genom andra "berättare". Kan knappast påstå att jag haft litteraturen med sedan ungdomen, tvärtom, läste inte ens romaner som svenskläraren påbjöd oss att läsa i grundskolan, möjligen tre första sidorna och några allra sista. (....var nästan stolt över att vara anti-litterär) En musikalisk favorit sedan 7o-talet, Bruce Cockburn väckte faktiskt upp intresset för det sparsamma berättande genom sina texter...om höga vindar och vita skyar (High Winds, White Sky). Råkade läsa en recension i SvD av Kjell Espmarks bok "Resans formler - En studie i Tomas Tranströmers poesi, recenserad av Tommy Olofsson, Olofssons lyriskhet över Espmarks Tranströmer kunnande fick mig att köpa boken. Året var 1983 för då är boken tryck (dvs en säker källa). Vad som tilltalat mig under åren är Tranströmers sparsamma, nästintill frimärksstora fragmenta "bilder" av vardagliga små händelser, där vi som betraktare blir besparat från pratsamt tuggande om oväsentligtheter.
.En dikt som jag har som "favorit" och som belyser lite om vad jag här försöker att beskriva är "Från mars -79"
”Trött på alla som kommer med ord, ord, ord men inget språk / for jag till den snötäckta ön. / Det vilda har inga ord. / De oskrivna sidorna breder ut sig åt alla håll! / Jag stöter på spåren av rådjursklövar i snön. / Språk men inga ord.”
Den var en oerhörd tröst när jag vid ett tillfälle blev/var trött på allt prat runt om kring och istället tog sin tillflykt till, kalla det - "tystnaden"

Det är inte bara Kjell Espmarks bok som kan vara en ögonöppnar. även om det var så imitt fall, gå till biblioteket och botanisera - över böcker om eller av Tranströmer

v
Får väl passa på att tacka både Kjell Espmark och Tommy Olofsson

Om Hägglund - "What would Jesus do?"

En Hägglund, ett WWJD armband och en kritiker, Skånberg

Gillar egentligen inte att kommentera och "åsikta" om saker och ting som hänt för en, tre eller fem minuter sedan. När det lilla allianspartiet Kristdemokraterna nu äntligen får stort utrymme i media och blir huvudinslag i snart sagt varje televisionssändning - är det tyvärr inte någon sakfråga som ventileras, nu är det en internfråga om pariledaren som blir till allmänt beskådande. Partiet med en väljarkår som - sägs, prioriterar etik och moralfrågor - funderar nog i stugorna vad det är som pågår. Att undomspartiet under åren varit invecklade i märkligheter är väl förlåtligt, det är ju bara ett ungdomsparti, med olika (och många) viljor. Men när (kristdemokratiska) vuxna inte kan hantera "partiledarfrågan" utan för diskussion - även initialt - inför öppen ridå, tycker jag är trist.....(kan väl iallafall begränsa det till en facebookgrupp). Om inte Hägglund passar in på "....personalismen betonar till skillnad från individualismen och kollektivismen inte enbart en sida av den mänskliga samlevnaden utan försöker skapa en komplett syn på både den enskilda människan och dess gemenskaper. Personalismen utgår ifrån den enskilda personen. "En individuell substans av rationell natur" är den klassiska personalistiska sammanfattningen av vad en person är...." (saxat från: vad kristdemokrati är) vem kan tänkas göra det ?
Botemedelet för framtiden är att varje kristdemokrat, ung som gammal, skaffar sig ett WWJD armband, detta var populära på 90-talet och var ett "vittnesbörd" över att man inte bara var en evangelikal Jesusfreak utan att man också tänkte till minst en extra gång och ställde sig själv frågan - hur skulle Jesus gjor´t - kanske man kan säga rättesnöre. Med ett armband skulle ung som gammal, partibroder och partisyster, alltid bli påmind om den radikala frågan som bandet syftar på. Kristdemokrater i övriga Europa har under 1900-talet varit statsbärande och fostrat fram - stora ledare, hur kan det kommaq sig ? Att ett fotbollsklubb under pågående säsong snackar om en ny toppforward är ganska så tröttande och inproduktivt. Hur kommer det sig att den gamle forwarden inte längre duger, han har ju iallafall tåat in fyra mål, dessutom blev han tidigare handplockat och kom till klubben med allas gillande, vad har hänt nu - kanske det är 4- 4- 2 systemet som behöver förändras

Till sist: Tänk om man ändå låtit några i Civitas - ett institut för politisk ideologi, ett oberoende idéinstitut med mycket kristdemokrati i sig dock, kanske t.o.m. 100 %.

Kan Kd inte hantera enkla frågor som partiledare, hur skall man då ha något att säga om betydligt större saker som utbildning, äldrevård och finanskrisen......?