Inte alltid - lätt och lagom !!

Läser ett litet reportage i dagstidningen från några personer som emellanåt träffas för att prata böcker, där skribentens fråga blir ".....har ni alla någon kristen anknytning ?" Någon i gruppen svarar "Vi är väl lite halvfromma". Någon vidare "Men vi har ingen sekteristisk hållning, vi är nog ganska fria i tanken". Jag förstår naturligtvis "gruppens" inställning, att det är en trevlig stund med en samvaro inte först och främst över ett bibelstudium eller ett så kallat bönepass utan här träffas man helt enkelt för att gillar man att läsa litteratur...och samtala kring böcker.
Det är väl helt o´key och säkert riktigt trevligt, det är inte detta som är "felet" - utan min tanke blir - varför är vi så rädda att själva änvända ordet och även bli "betraktade" som helfromma. Att regelbundet gå i kyrkan, sjönga (lov)sånger i tid och otid med sträckta händer, läsa böcker om troshjältar och även läsa vilken skönlitteratur som helst behöver inte vara en "motsättning" - som tonar ned helfromheten?
Hjälp, men vi är ju - fria - att göra vad som helst även om allt inte är nyttigt ..... bra böcker är god läsning och behöver väl inte få någon att känna sig lite skamsen över ett sådant intresse - och se sig själv som halvfrom? (Det finns ju Sport for Life och många. många andra grupper...där man uppmanas att vara och även behålla glödet, passionen, ivern och vara....- sätt in ditt eget ord som passar Dig, här !)
Förutom tidningsläsandet har det blivit mycket läsning av Apostlägarningarna (i slow motion) senast veckan. Tala om litteratur.....reseskildringar på havet, en inblick i hur det romerska och även det judiska rättväsendet fungerade och annat oerhört allmänmänskligt intressant.
Jag har aldrig riktigt gillat när människor använder sektbegreppet i olika sammanhang för att rättfärdiga sin egen hållning och försöka beskriva att man inte är en sån där, ja, en "sekterist" ....vad det nu är och vad man tänker sig med det uttrycket.
Apostlagärningarnas författare Lukas är rak på sak vid två tillfällen i texten och skriver......om sekt.

Vi har funnit att den här mannen är en smitthärd som sprider oro bland judarna på alla håll i världen och att han är ledare för nasareernas sekt.(Apg 24:5)
Här har vi översteprästen Ananias tillsammans med (till och med) en jurist som inför landshövdingen Felix ........talar om nasareernas sekt. Att Paulus och "bibliska personerna" kring honom fick detta epitet, borde gör att en modern "nutidskristen" inte kan ha speciellt svårt att ta till sig sektstämpel - om den ges. (Här blandar många ihop sekt med kultbegreppet - detta är någonting helt annat, det "sanna" begreppet bör användas)

Men jag erkänner att jag följer Vägen, som de kallar för en sekt, och att jag på det sättet tjänar våra fäders Gud, samt idigt som jag tror på allt som lagen säger och allt som står skrivet hos profeterna. (Apg 24:14)
Här är det återigen som sektbegreppet finns. För att beskriva sitt lärjungaskap och efterföljelse talade man själva om "Vägen" eller Den Vägen - det var faktiskt innan några i Antiochia började kalla lärjungarna för kristna och där de för första gången fick heta detta. Apg 11:29 (..............Kristusar !?)

Säga vad man vill men det romerska rättsväsendet men det tycks på något sätt vara ganska så schysst - landshövdingen, inte ens kung Agrippa hade några invändningar mot sektens ledare Paulus ......entligt dessa herrar var det var en ren judisk tvistefråga och sådant befattade man sig inte dessa herrar med. Denna fråga borde man lösa "internt" (...om det går?) - ganska klokt
tankar även från några romare.

Nej, att vandra utefter "Vägen" - var sig då eller i nutid - är inte lätt och lagom !