Fick igår lördag ett telefonsamtal från en vän som meddelade mig det smärtsamma att förkunnaren och Bibelläraren Hans Johansson i fredags hastigt lämnat nära och kära och oss alla andra......för det eviga. På Torpkonferensen 2007 introducerades Hans Johansson med orden "....hans gåva och förmåga att tränga djupt och förmedla detta...." vidare "....använd Hans med hela hans person och gåvoregister....." (av Fredrik Lignell). Gåvoregister !? Utan att ta till överord känner jag ingen förkunnare och lärare som har detta "register" som Hans har personifierat under många deciennier. Vem minns inte 70-talets oförglömmliga musikaliska Lekebergstrion med brodern Bengt Johansson och Sören Säterhagen och deras spelningar på exempelvis Vasakyrkans sommarhem i Örebro. Det var alltid ett "måste" för mig och min bekantskapskrets att se och höra dessa spelningar som var, på sitt sätt unika med sitt folkliga balladliknande musik i kristen skrud. Minns ett församlingsläger i Askersundstrakten där vi "gubbar" (och alla åldrar) spelade en fotbollsmatch i säkert i tre timmar där Pastor Johansson dominerade mittfältet - helt klart. Att en mogen man i sina bästa år a-l-d-r-i-g slår sig till ro av bekvämlighet utan drivs alltid vidare i sin Jesuspassion vittnar uppbrottet från en lärartjänst i ett expansivt och nydanande teologisk seminarium - för ett kanske inte alltid så glomoröst församlingsarbete. Från ett dynamisk skeende i Ongmans Filadelfiakyrka till ett lite osäkert pionjärarbete i utkanten av huvuvdstaden, med en församlingsstruktur som alla etablerade kyrkor inte alltid applåderad åt. Att mitt i detta nya ta initiativ till något ännu nyare. Att från detta nya församlingsbygge söka samarbete med gamla kyrkofäder och dess efterföljare på Bjärka Säby, vittnar om att Hans Johansson aldrig löpt ett lopp i cirklar runt, runt år ut och år in - det var ett lopp vidare mot ett mål. Under sin tid i Filadelfiakyrkan i Örebro kommer jag starkast ihåg det initiativ Hans tog till manshelger, den första på Västanås i västernärke berörde mig personligen stark då han någon av kvällarna delade något med utgångspunkt från sitt eget liv. Efter en tid kunde jag upptäcka i mitt eget liv att hans "berättelse" på ett märkligt och konkret sätt påverkat, helat mig (....vad säger man?) utan förbönsmomentet. Av detta kanske man kan säga att Hans var en genomskinlig tvättäkta person som inte bara förkunnande med ord utan hans livsvandring "talade" och påverkade likaså....... Naturlig och enkel klokhet med ett djup, en humor som var glädje och inget annat. En förkunnare och Bibellärare som fick sin klokhet, uppenbarelse och Kristuskärlek på knä i sin egen kammare, när de flesta bara sträcker upp händerna i lovsångstexten utan att falla ned när så sjungs. Under en ÖMs årskonferens som var förlagd till Missionsskolans område - har jag aldrig förr eller senare sett en hel Gudstjänstfirande församling falla ned på knä....men så var fallet när Hans förkunnade. Inte många i vårt avlånga land hade ett sådant ljus över Korset - vad som hände men också vad som vanns.
En Gudsman - som uträttat mycket gott. Tack Hans !
Ps 119:1-176
(Denna psalm är alfabetisk - med åtta verser för varje bokstav i alfabetet, 8x22 dvs 176 verser, från alef till taw)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar