Sommar - lättlyssnat för er på badstranden, i hängmattan ... !?

Torsten Ehrenmark från förr och årets sommarparatare 2010

Å så var det klart vilka som får den stora äran att vara sommarvärdar i P1. Jag lyssnade redan på den tiden när programmet presenterades som ”lättlyssnat för er på badstranden, i hängmattan och på vägarna”. Programmet har blivit "större" med åren och får stor uppmärksamhet i media, annat var det förr med alla dessa snälla farbröder så som Torsten Ehrenmark, Pekka Langer, Carl-Uno Sjöblom, Gösta Knutsson m.fl. Det finns även programvärdar under senare år som fastnat i sinnet, en överraskning och en trevlig, ny bekanskap, var sträckboksförfattaren John Ajvide Lindvist (jo, Ajvide) från 2006, riktigt intressant. det handlade en hel del om äktenskap, kärlek och hans enda kvinna. Ett och annat inslag borde nog blivit utsatt "kritik" av producenten i Radiohuset redan innan det gick i luften, typ Lena Andersson, som i bästa Humanist stil med stort H, under en och halv timme hade "en ateists predikan om och med Jesus" för att citera tablå texten.

Inslaget borde resulterat i en timeout för Andersson från allt radiopratande under åtskilliga åren, men någon timeout i stil med vad utrikeskorren Cecilia Uddén fick göra efter ett "....ogenomtänkt och omoget och uttalande om att jag inte behöver vara opartisk i Sveriges Radio". Någon timout blev det aldrig utan Lena Andersson var värd även 2008.

Av årets radiopratare kan jag tänka mig att slå på radion (eller lyssna på webben, i efterhand) när exv. Sveriges namnkunnigaste festarrangör, Micael Bindefelt, dessutom helnykterist som håller en låg profil i media och betraktar sig själv som ganska blyg, sänds 9 juli. Kanske Annika Östberg, som tillbringat många år i ett amerikans fängelse och några till.

Att det bara finns en person med kyrklig framtoning, säger väl en del om public service oförmåga att var up-to-date i kyrkans värld. Vad jag kan se så är Ted Harris, präst i Adolf Fredriks församling i Stockholm och "expert" på danske Sören Kierkegaard, existensialismens fader, existentiell ångest, den ende representanten från trons värld. Konststuderande Anna Odell, som satt på en av Stockholms brospann och "spelade" sjuk, kommer nog att dra igång om diskussionen i media ännu en gång om vad konst är eller inte är.

Det kanske inte blir så lättlyssnat, som på Ehrenmark, Langer, Sjöholm och Knutssons tid, men det är kanske inte heller meningen att det så skall vara. Man skall tydligen inte bara roa folk utan också skapa lite oro så att läget i hängmattan inte alltid känns tryggt ........