Ja, va ska ´en säga - sött, salt, surt eller beskt.Att göra bokslut för en småföretagare är att summera och redovisa vinst, förlust och eventuella tillgångar och detta har sina givna regler. Skall man som enskild person göra bokslut inför årets sista dagar, kan inget vara lämpligare än att anlita någon utomstående som får vara med och bedöma hur det ligger till med tillgångarna - den egna vinsten och förlusten. En gosse som jag brukar anlita när det gäller den årliga räkenskapen, är P. (vi kallar honom detta för han önskar vara anonym) Denne P. är en herre som utan skönmålning eller smicker är rakt på sak men inte heller någon typ som är svepande med sina synpunkter och kritiska blickar. Det är alltid en tuff match att mötas och gå igenom året som varit inför detta bokslut (men ack så skönt efteråt). Förra året pratade han om salt och att behålla sältan för om den mister sin kraft, hur skall man få det salt igen? Då duger det inte till annat än att kastas bort. Ja, va ska ´en säga - beska besked redan då. Iår har P. tagit upp detta med att vara sur och dess femgradiga skala - nu gäller det att helt enkelt bli av med någonting, att komma ned till noll - tvärtemot fjolårets räkenskaper då det gällde att behålla..... Lite märkligt, men det ena året är inte det andra likt!?.
Alla borde vet att inför en revisor går det inte att dölja det minsta - varken vinst eller förlust. Allt skall upp och fram så det blev bara att börja berätta...... Årets första riktiga surhet inträffade redan på nyårsnatten (070101 klockan 01.25) Jo, jag var tillfälligt husse åt en King Charles Spaniel med tilltalet Prince. Efter en sen rundtur innan läggdax var vi (jag och hund) på väg hem och hade nästan kommit fram till den egen grinden där några 13-14 åringar stod och hängde med fickorna fulla med nyårssmällare. De hade tydligen spanat in vår ankomst och en av grabbarna ville "testa" en bomb (inköpt av en sovande förälder ??) och dess effekt på två "nattvandrare" genom att kasta denna bomb framför tass och fot. Någon kanske tycker att jag och hund borde skylla oss själva som var ute denna sena farliga stund och dessutom var grabbarna bara fjorton år och kunde knappast vara insatta i och veta något om Räddningsverkets direktiv om pyrotekniska artiklar och om hur bomber kan skada - tassar, fötter, öron, näsa och hals. Jag tog några steg fram till "syndaren" och sa något i stil med att det där var väl inte så lämpligt.....sedan gick vi in och försökte lådsas som om ingenting hade hänt......då surhetsgraden gått ned - betydligt.
Annars har 2007 varit lugnt - ett nådens år - tills i början på december, då någon bloggkommentator med en signatur som börjar på K. gjorde mig sur och tvär (i likhet med fjortonåringarna...) med några rader på min egen block och penna - type "...varför är du då med i "Centret"? Det rimmar lite illa..." och vid ett senare inlägg "Tycker inte du att detta ”rimmar illa”? Dessa eviga diskussioner - klart att surhetsgraden blev hög ? Men jag tog upp även detta med P. och han sa någonting oerhört bra om att det där är väl ingenting att hänga upp sig på - att bli sur över några fjuttiga rader som det dessutom kanske inte finns så mycket sanning i.... Vi samtalade ganska länge om böckerna och kom fram till att det kanske är så att John Stott och Ulf Ekman är två sidor av samma mynt. (....den ene kanske har ett större ljus över ex. "hälsa" och liberationbegreppet, den andre kanske har ett större ljus och erfarenhet av "helande" och "innehållet" med var då, när då, hur då och vem då - men myntet och värdet är fortfarande det samma....) Detta tyckte jag var ett vist och sunt påstående.....han gjorde inte bara en diagnos, jag fick faktiskt också receptet på hur allt - övervinns.
P. avslutade med att tala om att en del saker som ser ut att vara en vinst är rena förlusten och annat som ser ut som rena rama förlusten är en vinning..... Att även jag borde se livets händelser på ett sådant sett. Jag är oerhört tacksam till P. och hans inverkan på mitt bokslut för året 2007. Att (....för gott) lämna och vädra ut surhet, ilska, trivialiteter, köttslighet och annat småaktigt, är ett ett måste för att gå vidare - allt enligt P. - men ack så bra ! (......kanske man kan kalla det för en skuldsaneringen - att på nytt och på nytt och på nytt göra upp med det sura och beska)
PS. Att ta sats mot hinder i livet behöver inte innebära att hindret alltid är en svårforserad tegelvägg, det kan lika bra vara en tunn ynklig tapetserad pappvägg (....men det kan man aldrig veta)
Ja, va ska ´en säga ? Jo, min nyårshälsning är - ta´ sats mot "väggen" och ta dig ut ur din (eventuella) lilla begränsade "värld". Det är det värt även om tegelbitarna far åt alla håll och till och med åstadkommer ett och annat skrubbsår och även faller ned på foten............ Att det - verkligen - har hänt dig eller mig någonting blir då uppenbart - som du eller jag sedan får berätta om för vänner och bekanta och att detta (synlig) bara blir en bekräftelse på ditt eller mitt lyckosamma "bokslut".......och "genombrott" ut ur skuldfällan - bort från gamla fordringsägare !! Till ett skuldfritt och långt, härligt, salt och ljust år - 2008 !!
I Think I Can, I Know I Can.
