Att göra bokslut - sött, salt, surt eller beskt

Ja, va ska ´en säga - sött, salt, surt eller beskt.
Att göra bokslut för en småföretagare är att summera och redovisa vinst, förlust och eventuella tillgångar och detta har sina givna regler. Skall man som enskild person göra bokslut inför årets sista dagar, kan inget vara lämpligare än att anlita någon utomstående som får vara med och bedöma hur det ligger till med tillgångarna - den egna vinsten och förlusten. En gosse som jag brukar anlita när det gäller den årliga räkenskapen, är P. (vi kallar honom detta för han önskar vara anonym) Denne P. är en herre som utan skönmålning eller smicker är rakt på sak men inte heller någon typ som är svepande med sina synpunkter och kritiska blickar. Det är alltid en tuff match att mötas och gå igenom året som varit inför detta bokslut (men ack så skönt efteråt). Förra året pratade han om salt och att behålla sältan för om den mister sin kraft, hur skall man få det salt igen? Då duger det inte till annat än att kastas bort. Ja, va ska ´en säga - beska besked redan då. Iår har P. tagit upp detta med att vara sur och dess femgradiga skala - nu gäller det att helt enkelt bli av med någonting, att komma ned till noll - tvärtemot fjolårets räkenskaper då det gällde att behålla..... Lite märkligt, men det ena året är inte det andra likt!?.

Alla borde vet att inför en revisor går det inte att dölja det minsta - varken vinst eller förlust. Allt skall upp och fram så det blev bara att börja berätta...... Årets första riktiga surhet inträffade redan på nyårsnatten (070101 klockan 01.25) Jo, jag var tillfälligt husse åt en King Charles Spaniel med tilltalet Prince. Efter en sen rundtur innan läggdax var vi (jag och hund) på väg hem och hade nästan kommit fram till den egen grinden där några 13-14 åringar stod och hängde med fickorna fulla med nyårssmällare. De hade tydligen spanat in vår ankomst och en av grabbarna ville "testa" en bomb (inköpt av en sovande förälder ??) och dess effekt på två "nattvandrare" genom att kasta denna bomb framför tass och fot. Någon kanske tycker att jag och hund borde skylla oss själva som var ute denna sena farliga stund och dessutom var grabbarna bara fjorton år och kunde knappast vara insatta i och veta något om Räddningsverkets direktiv om pyrotekniska artiklar och om hur bomber kan skada - tassar, fötter, öron, näsa och hals. Jag tog några steg fram till "syndaren" och sa något i stil med att det där var väl inte så lämpligt.....sedan gick vi in och försökte lådsas som om ingenting hade hänt......då surhetsgraden gått ned - betydligt.

Annars har 2007 varit lugnt - ett nådens år - tills i början på december, då någon bloggkommentator med en signatur som börjar på K. gjorde mig sur och tvär (i likhet med fjortonåringarna...) med några rader på min egen block och penna - type "...varför är du då med i "Centret"? Det rimmar lite illa..." och vid ett senare inlägg "Tycker inte du att detta ”rimmar illa”? Dessa eviga diskussioner - klart att surhetsgraden blev hög ? Men jag tog upp även detta med P. och han sa någonting oerhört bra om att det där är väl ingenting att hänga upp sig på - att bli sur över några fjuttiga rader som det dessutom kanske inte finns så mycket sanning i.... Vi samtalade ganska länge om böckerna och kom fram till att det kanske är så att John Stott och Ulf Ekman är två sidor av samma mynt. (....den ene kanske har ett större ljus över ex. "hälsa" och liberationbegreppet, den andre kanske har ett större ljus och erfarenhet av "helande" och "innehållet" med var då, när då, hur då och vem då - men myntet och värdet är fortfarande det samma....) Detta tyckte jag var ett vist och sunt påstående.....han gjorde inte bara en diagnos, jag fick faktiskt också receptet på hur allt - övervinns.
P. avslutade med att tala om att en del saker som ser ut att vara en vinst är rena förlusten och annat som ser ut som rena rama förlusten är en vinning..... Att även jag borde se livets händelser på ett sådant sett. Jag är oerhört tacksam till P. och hans inverkan på mitt bokslut för året 2007. Att (....för gott) lämna och vädra ut surhet, ilska, trivialiteter, köttslighet och annat småaktigt, är ett ett måste för att gå vidare - allt enligt P. - men ack så bra ! (......kanske man kan kalla det för en skuldsaneringen - att på nytt och på nytt och på nytt göra upp med det sura och beska)

PS. Att ta sats mot hinder i livet behöver inte innebära att hindret alltid är en svårforserad tegelvägg, det kan lika bra vara en tunn ynklig tapetserad pappvägg (....men det kan man aldrig veta)
Ja, va ska ´en säga ? Jo, min nyårshälsning är - ta´ sats mot "väggen" och ta dig ut ur din (eventuella) lilla begränsade "värld". Det är det värt även om tegelbitarna far åt alla håll och till och med åstadkommer ett och annat skrubbsår och även faller ned på foten............ Att det - verkligen - har hänt dig eller mig någonting blir då uppenbart - som du eller jag sedan får berätta om för vänner och bekanta och att detta (synlig) bara blir en bekräftelse på ditt eller mitt lyckosamma "bokslut".......och "genombrott" ut ur skuldfällan - bort från gamla fordringsägare !! Till ett skuldfritt och långt, härligt, salt och ljust år - 2008 !!

I Think I Can, I Know I Can.

God Jul - tala ut de goda nyheterna !

En liten tanke så här i slutet av december, vem är det egentligen

som har royaltyn på julen. Att denna historiska händelse fortfarande berör stora delar av folket är ganska fantastiskt - alla pratar i dessa tider om "jul" eller "julen". Men frågan är då om "julen" av idag har kvar sitt ursprung och överensstämmer med dess upphovsmans tankar och intentioner.

Kanske ett patent skulle omöjliggöra olika varianter av julen, kopior, plagiat och annat krimkrams. Att gossen i krubban var den väntade Messias - Guds son borde vara allom känt och får aldrig banaliseras, slås mynt av eller bli blått och bart till ett "lilljesus" firande.

Nä-äää !

Att spela musik kan var ett sätt att fylla helgdagarna med innehåll - här vill jag varmt rekommendera en f-ö-r-t-r-ä-f-f-l-i-g "julskiva" (som faktiskt är en kassett) Graham Kendricks "Make Way för Christmas - The Gift" Att gossebarnet växte upp och slutligen utgav sig själv för oss är helt klart den bästa gåvan - presenten - som en modern decembermänniska kan erhålla. Om detta måste vi tala - om detta må vi förkunna (även) i juletid !

Hosianna !

Han som kom väntar även vi ....på! (....en paradox !?)

---------------------------------------------------------------------------------------

Tell out, tell out the news

Now dawns the sun of righteousness

And the darkness will never his brightness dim

True light that lights the hearts of men

Only Son of the Father Jesus Christ

Tell out, tell out the news

On every street proclaim

A child is born, a Son is given

And Jesus is his name

Tell out, tell out the news

Our Saviour Christ has come

In every tribe and nation

Let songs of praise be sung

Let songs of praise be sung!

Laughter and joy he will increase

All our burdens be lifted

Oppression cease

The blood-stained battle-dress be burned

And the art of our warfare

Never more be learned

So let us go, his witnesses

Spreading news of his kingdom

Of righteousness

Till the whole world has heard the song

Till the harvest is gathered

Then the end shall come

--------------------------------------------------------------

Graham Kendrick Copyright © 1988 Make Way Music

Inte alltid - lätt och lagom !!

Läser ett litet reportage i dagstidningen från några personer som emellanåt träffas för att prata böcker, där skribentens fråga blir ".....har ni alla någon kristen anknytning ?" Någon i gruppen svarar "Vi är väl lite halvfromma". Någon vidare "Men vi har ingen sekteristisk hållning, vi är nog ganska fria i tanken". Jag förstår naturligtvis "gruppens" inställning, att det är en trevlig stund med en samvaro inte först och främst över ett bibelstudium eller ett så kallat bönepass utan här träffas man helt enkelt för att gillar man att läsa litteratur...och samtala kring böcker.
Det är väl helt o´key och säkert riktigt trevligt, det är inte detta som är "felet" - utan min tanke blir - varför är vi så rädda att själva änvända ordet och även bli "betraktade" som helfromma. Att regelbundet gå i kyrkan, sjönga (lov)sånger i tid och otid med sträckta händer, läsa böcker om troshjältar och även läsa vilken skönlitteratur som helst behöver inte vara en "motsättning" - som tonar ned helfromheten?
Hjälp, men vi är ju - fria - att göra vad som helst även om allt inte är nyttigt ..... bra böcker är god läsning och behöver väl inte få någon att känna sig lite skamsen över ett sådant intresse - och se sig själv som halvfrom? (Det finns ju Sport for Life och många. många andra grupper...där man uppmanas att vara och även behålla glödet, passionen, ivern och vara....- sätt in ditt eget ord som passar Dig, här !)
Förutom tidningsläsandet har det blivit mycket läsning av Apostlägarningarna (i slow motion) senast veckan. Tala om litteratur.....reseskildringar på havet, en inblick i hur det romerska och även det judiska rättväsendet fungerade och annat oerhört allmänmänskligt intressant.
Jag har aldrig riktigt gillat när människor använder sektbegreppet i olika sammanhang för att rättfärdiga sin egen hållning och försöka beskriva att man inte är en sån där, ja, en "sekterist" ....vad det nu är och vad man tänker sig med det uttrycket.
Apostlagärningarnas författare Lukas är rak på sak vid två tillfällen i texten och skriver......om sekt.

Vi har funnit att den här mannen är en smitthärd som sprider oro bland judarna på alla håll i världen och att han är ledare för nasareernas sekt.(Apg 24:5)
Här har vi översteprästen Ananias tillsammans med (till och med) en jurist som inför landshövdingen Felix ........talar om nasareernas sekt. Att Paulus och "bibliska personerna" kring honom fick detta epitet, borde gör att en modern "nutidskristen" inte kan ha speciellt svårt att ta till sig sektstämpel - om den ges. (Här blandar många ihop sekt med kultbegreppet - detta är någonting helt annat, det "sanna" begreppet bör användas)

Men jag erkänner att jag följer Vägen, som de kallar för en sekt, och att jag på det sättet tjänar våra fäders Gud, samt idigt som jag tror på allt som lagen säger och allt som står skrivet hos profeterna. (Apg 24:14)
Här är det återigen som sektbegreppet finns. För att beskriva sitt lärjungaskap och efterföljelse talade man själva om "Vägen" eller Den Vägen - det var faktiskt innan några i Antiochia började kalla lärjungarna för kristna och där de för första gången fick heta detta. Apg 11:29 (..............Kristusar !?)

Säga vad man vill men det romerska rättsväsendet men det tycks på något sätt vara ganska så schysst - landshövdingen, inte ens kung Agrippa hade några invändningar mot sektens ledare Paulus ......entligt dessa herrar var det var en ren judisk tvistefråga och sådant befattade man sig inte dessa herrar med. Denna fråga borde man lösa "internt" (...om det går?) - ganska klokt
tankar även från några romare.

Nej, att vandra utefter "Vägen" - var sig då eller i nutid - är inte lätt och lagom !

En bekännelse - angående fotboll ....!

En bekännelse - angående fotboll. Jag har faktiskt haft en alldeles på tok för negativ attityd till stadens ledande fotbollsförening under många år. Då skulle någon kunna få mig att rättfärdiga denna (tidigare) hållning och attityd genom att försöka få mig att säga något i stil med
- "Ja, inte undra på med den där fotbollen som presterats och alla korkade misslyckade kortsiktiga värvningar, för att inte tala om tränarfiaskot, gånger två......"
Nej, det där är isåfall historia, negativa attityder kan man komma ifrån genom omvändelse.......man vänder helt enkelt om. Vad är det som fått mig till detta då? Ja, det är flera faktorer, den utlösande faktorn är förra veckans presentation av nya tränarduon, den massmedialt pratglade örebroaren och en okänd kanske lite blyg finlandssvensk gosse. Tanken kom....Gud! hjälp dem alla med och "bygga" den nya fotbollskulturen i denna stad. Ja, att de skall få framgång och leva länge i föreningen. När jag tänkte så, så blev allting lättare....fick på något sätt tro, på att det måste vara möjligt att få en (tabell)förändring framöver. Allting negativt släppte och jag såg genast vilka möjligheter som finns i detta......att forma ett "nytt" ÖSK med dessa "gröna" ledare i laget. Talang sitter inte i huvudet eller i en pärm med papper, talangen sitter i hjärttrakten och naturligtvis även i fötterna.........
Betelkyrkan vid Våghustorget har under några år haft en brevlåda för böneämnen. Vilka som utnyttjat denna och vilka ämnen som skrivits på dessa eventuella lappar känner jag inte till....men säkert är att en och annan har genom dessa lappar "bett" för fotbollen i staden. (allsvenska statusen är ju intakt !!) men mer kan göras för tro utan gärningar är......
När tränarparet Axén och Boström får "lite support" kommer det antagligen att betyda ett långsiktigt tänkande "i klubben" med ett längre perspektiv för ögon. Roffe Zetterlund, Dala Dahlkvist fick jobba i lugn och ro i 6 år. Detta långsiktiga "arbete" bör gälla även inför kommande allsvenska äventyr. Allt annat är väl synd ?
Att plantera (planera) och skörda tar sin tid.....skall det ligga någon sanning i att ÖSK skall vara mästare senast 2018, eller vad det nu var - måste alla bidra med ett "positivt" engagemang - alltifrån styrelseordförande till bollkallar.
Då finns det förutsättningar att få ett bolltrillande lag som kommer att tillhöra en av seriens topplag under lång tid.................................


En sista sak - kanske man kan tillhöra den "inre cirkeln" även om man inte är en företagare - iallafall kan man väl få tro sig vara en i denna cirkel !? (.......genom den nya attityden !?)