Block och penna - 1 år

Bloggen: Det är ett år sedan Du började skriva i Block och penna - 30 april 2007 - är det inte lite trivialt att Du fortfarande håller på !?

RÖ: Njaaaa, jag började att skriva förutsättningslöst utan tanke på att bli vare sig bli berömd eller speciellt långlivad, det var mina tjejer som hade egna bloggar och börjat att skriva som fick mig att skaffa en egen sida. Ett år senare kan jag bara konstatera att det blivit över 70 inlägg -således något varje vecka. Jag tycker fortfarande att "bloggen" är ett billigt och bra forum att använda och att även ta del av vad andra har att berätta....

Jag har sagt det förrut att bloggen är en bra uppfinning och detta kvarstår.

Bloggen: Om man kollar in Dina tidigare inlägg så spretar dessa åt alla håll och kanter, från fröpåsar till filosofiska böcker, var finns tråden eller agendan i allt detta !?

RÖ: Först av allt kan jag väl säga att Block och penna aldrig varit tänkt att vara någon elektronisk idéskrift eller annan bullentin med en specifikt innehåll. Nej, här är det nog mer av ett s.k. smörgåsbord med diverse rätter, ena veckan en grönsaksblandning och andra veckan någon köttfärspaj som tyvärr kanske har varit i ugnen något för länge........... Men man ställer fram pajen ändå utan att blygas, vad gör man annars ?

Bloggen: Har Block och penna verkligen några (trogna) läsare !?

RÖ: Tjusningen och det som är spännande med world wide webben är att hela världen är läsekretsen - under förutsättning att dessa hittar just denna blogg och dessutom kan lite svenska.

Bloggen: Om vi blickar framåt så finns väl knappast Block och penna....om tre år !?

RÖ: Säg inte det......det vet man aldrig, idag

Bloggen: Tack för denna gång

RÖ: Tackar,tackar.

Visst är DN:s Fredrik Strage krönika intressant !?

Bläddrade lite i DN:s kulturbilaga och läste Fredrik Strages nöjeskrönika. Med några få spaltermeter lyckas han nämna och beskriva en hel del. Bland annat blir Humanisterna träffsäkert och "naket" avklädda. Richard Dawkins, Christer Sturmark - inte heller deras egen ambassadör gamle ABBA gubben Björn Ulvaeus klarar sig från Strages skarpa blick. Vart Fredrik Strage själv befinner sig på sin resa med den egna livscykeln är kanske inte alldeles lätt att veta. Han skriver "Det är lätt att sympatisera med deras ideér när man läser om muslimska självmordbombare eller lyssnar till Carolas "Jul i Betlehem"..... (Men inte kan han väl vara en humanist a´la Humanisterna, iallafall ?) Men jag är inte alldeles säker på att Fredrik Strage är en "riktig" sympatisör av dessa gudaförnekande gossar och deras oförsonliga religiösa kritik. Det där med att placera Carola bland Hamas är nog inte så allvarligt menat. Tycker mig kunna läsa in mellan raderna att herr Strage alls inte är färdig med sin egen "gudsbild" som man kan tro (!).....han är nog mer öppen än vad som är skenet vid en första läsning. Nej, en schysst bok som förklarar trons grunder eller ett litet samtal om så kallade trosfrågor på första bäst café skulle nog Fredrik Strage inte tacka nej till - frågan är vem som hinner först med detta "erbjudande" - Du eller jag.

Nöjeskrönikan - Fredag 18 april 2008 http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2453&a=762148

Bland ormar och vitsippor ......i en yrvaken natur.

(Foto: Buskbild S.Ö. - Skyltbild R.Ö.)
Att få åka ut och gå omkring i en yrvaken natur i början av april är bland det bästa "vårnöjet" man kan tänka sig (ett annat bra vårnöje är annars Risbergska skolans vårkonsert - men det är något annat och dessutom inomhus). Årets första tur till Öby kulle och Sörön denna eftermiddag fick bli lite av fast food karaktär över sig - har man en tid att passa hemma får det bil snabba ryck även i naturen (inget att rekommendera). Öby är ett välkänt tillhåll för traktens ormar och råkar man komma dit och ser en välkänd "ormkännare" stå och titta ned i ett litet buskarge är det en fullträffa och bara söka sig dit. Mycket riktigt en stor familj eller en möjligen ormsläkt visar upp sig för oss, där i solskenet. Spännande men ofarligt då det bara är snokar. Normalt tar man sig från Öby till Sörön och vitsipporna till fots dessa cirka två kilometer, men icke idag. Med nedvevade sidoruta och fullfart på en smal krogig väg - bitvis kostig - blir det en titt på Söröns vitsippshav med inslag av blåsippor, det är mängden som är så tilltalande. Nästa besök blir betydligt längre i tid och rum. Men även en snabbis sätter sina spår och gör att framförvarande arbetsvecka blir betydligt lättare.............att arbeta sig igenom.

Mycket franskt i Hjärsta eller - min tid som körskollärare är härmed över..............

Idag fick jag ett telefonsamtal från Sofia Ö som med några korta ord meddelade mig att hon klarat uppkörningen - då skall alla veta att det blev en (liten) överraskning även för mig. Trots att jag varit hennes körskollärare ända sedan första greppet om ratten, 31 augusti 2005 - hade jag ingen aning om att denna dag skulle bli min sista. Att min tid som körskollärare härmed skulle vara över, känns trots hennes glädje lite vemodigt. Att vara lärare fordrar lång erfarenhet, många timmar i bilen och mycket kunskap om skyltar och rondeller men även en hel del om var, när och hur man kör om .......
Vad gör man med all denna kunskap nu när jag inte har några fler tjejer att lära upp (Hanna Ö tidigare) ? Att Sofia efter nyår anlitat Jonas Hjalmarssons Trafikskola ser jag bara som ett komplement till den grundliga och viktiga grundutbildning jag kostnadsfritt gett sedan augusti 05. Utan min rutin och mitt cochande hade denna, glada dag inte varit just idag utan säkert betydligt längre fram i tiden.
Vanligtvis tycks inte körskollärare vara speciellt rädd om bilen, det ingår liksom i deras jobb att det kan hända något med dessa. Men för en mig utan försäkringar och ett företag bakom ryggen är det annorlunda. Då bör ni veta att i fredags hämtade jag ut en (nästan) ny Peugeot 307 från en bilfirma. Tanken vara att unna sig något annat än de senaste femton årens SAAB åkande (först en röd, sedan en brun, sedan en ljusblå och senast en svart) Vem tror ni är ute och kör denna min lilla franska ögonsten alldeles på egen hand just i detta skrivande? (måndag kl 20.38) Alldeles rätt! Hon som idag blev godkänd av Vägverket - Sofia Ö.
(Visst är det stark av mig att utan förbehåll låta en purfärsk bilist låna denna bil!?)

Grattis/Félicitations och mycket glädje i Peugeot denna första dag på egen hand.......men kör/conduire försiktigt/prudent !!!!!!

Lite märkligt och märkvärdigt att det numera rullar många franska bilar i Hjärsta. Grannen "Lindberg" i söder har en guldmetallic Peugeot 407 Kombi och "Söderström" på norra sidan har en tuff liten grön Peugeot 206

(till vänster 407:an, i mitten 307:an och till höger en 206:a)

Immanuel Kant - en humorns eller allvarets man?

1:a april är dagen då det är legitimt att narras, att lurar någon att tro på något påhittat eller göra något dumt. Ett klassiskt skämt som hålls fram som ett exempel på när "hela svenska folket" blev lurade, detta var i televisionens svartvita barndom när Kjell Stensson förklarade att de som tittade på sändningarna skulle få se dem i färg genom en täcka rutan med en nylonstrumpa.
Måste erkänna att även vi som familj - gick på alltihop - genom att klippa till en strumpa, visst tyckte man att det skimmrade lite i brunt. Året var 1962 och det är lätt att le åt sådant idag, men handen på hjärttrakten, blev inte Du lurad själv just denna dag - trots all information och upplysning.
Nerikes Allehanda hade något om att Conventum Arena höll på att kollapsa av alla utvändiga glaspartier och att dessa skulle tas ned och utförsäljas redan till helgen av Ernst K. Även på min arbetsplats var det ett "skämt" på webben............
Den norske biskopen (!) Eivind Berggrav (1884-1959) har skrivit något bra och läsvärt i ämnet, några citatrader ur boken "Humor och allvar" :"Till och med en så allvarlig man som Immanuel Kant - filosofen som i sin livsföring liknande ett urverk och som brukade lägga näsduken i ett annat hörn av rummet för att då och då nödgas resa sig från det grav allvarliga skrivbordet - till och med Kant måste ge humorn en plats i sitt liv. Kant skrattade sällan. De anekdoter med vilka Kant söker belysa sina tankegångar gör sig bättre när de berättas muntligt och i en krets som lämpar sig för dem. Humorn är bl.a. socialt betingat - det skall mycket till för att skratta solo. Men det resultat vartill Kant kommer är i och för sig lustigt. Han uppfattar humorn som en saltomotal. Det måste ligga en plötslig överraskning dold i humorn, något "widersinniges", som det nyktra förståndet icke accepterar. För Kant ligger poängen däri, att åhöraren under en bråkdelen av en sekund säges ha glömt vad det rör sig om och är med på noterna. Så snart han upptäcker detta ler han. (Detta är hemligheten med det goda aprilskämtet) Av det goda skämtet fordras att det skenbart skall finnas möjlighet för att det är sant, men att man vid närmare eftertanke upptäcker att det är omöjligt. Övergången från det ögonblick vi trodde på det till det ögonblick vi inser att det är ett skämt utlöser komiken."
Eivind Berggrav skrev detta redan 1947 - "Humor och allvar" . Rekommenderar även andra texter av denne oerhört "mångbildade" och intressante kyrkans man - som förövrigt satt i husarrest i Norge under Qvislingtiden på 40-talet och skrev därefter den viktiga och ständigt aktuella boken "Staten och människan" (inköp på antikvariat för 1:-, obs! det är inget skämt.....)