Med eldfågel till Hawaii

I veckan som gick skjutsade jag Sofia och Saghar till Arlanda och ett tidigt flyg till New York för att sedan flyga vidare till Hawaii och Honolulu och sedan till lillön Maui. Senast jag var på Arlanda var 1979 och då kan jag berätta att av "gamla" Arlanda finns det inte ett spår, antagligen är gamla flygplatsen numera fyllningsmassa under detta nya komplex. Lyfter planet 09.10 måste man vara framme i god tid, därför blev den en tidig avfärd från hemmet, 04.00. Förutom att få vara med och vinka av är det en stor upplevelse att få gå omkring bland alla dessa människor från olika håll och kanter runt vår glob och även se olika flygbolags start och landningar strax utanför panoramafönstret. Att resa i en eller två tidszoner har jag själv gjort men för dessa tjejer skulle det bli någonting helt annat. För att försöka att förstå resan i västlig riktning med tidszon - 11 timmar har jag plockat från en jordglob i vardagsrummet. Kollat resrutten och bara konstaterat att man inte kan flyga längre, annars blir resan över Indien och Japan närmare och billigar !?

Tid och rum: Starta en resa i Stockholm kl 09.10 en torsdag, resa i 8.50 timm, landa i New York kl 12.00 samma torsdag, byta plan och flyga ytterligare 10.35 och komma fram denna torsdag vid 19.00 är fantastiskt. Ett stort under hur det kan vara så och att det alltid tycks vara så vid varje flight. Lyckliga Sofia och Saghar som fått chansen att voluntära på Maui fram till 16 december då en helt annan resa påbörjas. Jag har börjat lyssna på Hawaii radio, på vissa stationer är det ett raggiesound och på andra mera lokala tongångar...........

Jag rekommenderar att ni surfar in på någon lämplig hawaiisida och läser om öarna, folket/-en, havet och allt det andra exotiska.

Enkel tumregel, är det morgon här är det kväll där och är det kväll här är det morgon där.

Minus 11 eller 12 timmar beroende på våran vinter eller sommartid

Inget bra grävscoop i lokaltidningen !?

Det finaste en tidningsredaktion kan visa upp är hur många så kallade grävande journalister man har på redaktionen. Detta inger förtroende och någon form av garanti för att textmassan i en artikeln inte kommit till i all hast utan att den är "uppgrävd" med någon guldspade i lugn och ro. Denna journalistiska tanke om att jobbet skall skötas med varsamhet och omtanke är efterföljansvärt, men trots alla "lovord" händer det att skribenten ända sätter sig i en grävskopa för att så snabbt som möjligt försöka få med något på löpet. Då blir bara ett gräv scoop. I förra veckan läste jag en liten artikel i landets största landsortstidning Nerikes Allehanda som berörde en händelse som jag själv bevittnat inifrån, varken underifrån eller ovanifrån. Här hade man grävt fram en enda person ur Vivalla myllan som var starkt kritisk till det som jag själv var en del av. Detta är väl inget ovanligt att någon kan vara en kritisk röst i en konktet fråga. Men när en "kritisk röst" blir "kritiska röster" funderar man lite över hur det kunde bli så. Vart tog dessa personer vägen som var kritiska men som inte fick sin röst hörd - eller fanns det bara en. Denne ende person var dessutom dagen efter inte alls så glad över att det var han som var dessa "kritiska röster" för han var inte alls så kritisk som artikeln gav sken av - tvärtom var han djupt ledsen för att han blev "uppgrävd" och grävscoopad som en sådan kritiker som artikeln presenterade.
Nej, att i en känslig förortsmiljö med mycket etnecitet och kulturintressen går det inte bara att köra in med en grävskopa och gräva fram första bästa (kritiska) människa, det blir inget bra resultat - var är nyansen, var är mångfalden var är den obligatoriska källkritiken, Näää, det blev bara ett grävscoop. Det blev för mycket enahanda i allehanda.

Sista gudstjänsten firas om 30 år ?........(nej, aldrig!)

pionjä´r nyodlingsarbetare i tidigare obebodda trakter

Det är allmänt känt att avkristningen i Europa går snabbt. Församlingar läggs ner, kyrkolokaler blir moskéer. I Sverige kommer den sista gudstjänsten firas om 30 år, om inget trendbrott sker. Vad gör man åt detta - jo, anmäler sig till en veckolång "pionjärkurs" i den egna församlingen. Den ingår i Impact Pioneer School som är ett bibelskoleår mitt i verkligheten. Introduktionskursen på en vecka kan vem som helst anmäla sig utan att behöva vara med på årsprogrammet. Bra tyckte jag och frun. Många ungdomar är med men också 10-12 personer med långt liv, dessutom en grupp från Polen.
Evangeliet och den bibliska kristendomen är alldeles för bra och livsviktigt för att bara få försvinna och marginaliseras eller "förvaras" i kyrkor och kapell. En "pionjär" får lyssna, lära och inspireras av historien att allting har sin början i det lilla. Inga stora ord, inga gamla hjulspår, inga yttre omständigheter behöver finnas - det enda som fordras är ett klart och tydligt "uppdrag", sedan är det bara att börja arbeta för att bryta denna trend. (enkel matematik: från minus till plus)
Kaleb och Josua är två bibliska personer som kan vara förebildande


http://insideout.kristetcenter.se/impact/index.asp?del=3