Har varit i rikets andra stad och lyssnast på en excellent musikalisk person, Edmar Castaneda - som hanterar sin harpa på ett mästerlikt sätt som gör att man får en försmak av vad "himmelska toner" är för något. När det visar sig att en nyvunnen musikalisk favorit (sedan 2010) kommer till Sverige på en turné, är det bara att lägga allt annat åt sidan och bege sig till (i mitt fall) Göteborg. Harpa i en symfoniorkester är en sak, harpa i Castanedas händer någonting helt annat. Som bibelläsare känner jag till otaliga ställen i Skriften där kinnowr nämns, någon säger att det kan vara en lyra och i tidigare översättningar har det varit t o m cittra. I lördags var det iallfall en harpa som var strängaspelet tillsammans med en trombon, slagverk och en röst, hans fru Andrea Tierra. Vem som inspirerat och är hans läromästare var det dock ingen tveksamhet om - solostycket Jesus de Nasareth, introducerades med någonting i stil med "I believe it is a gift of God, playing the harp. There is one track on the album called Jesus de Nazareth. I worship God with my music ..."
Den som funderar över om detta är "worship" och om det kan vara det när det framförs i en konsertsal bland vanliga människor som kanske bara förväntat sig att det skall vara en "jazzafton" för väl fundera vidare. Jag hörde iallfall Edmar Castaneda för första gången spela på en liveskiva från Lakewood Church stycket "Preludio de Arpa" och blev genast såld. Var ligger skillnaden isåfall i - val av lokal ?
Frun och jag sa något om att enda skillnaden mellan kyrka och konserthus är nog att man inte ställer sig upp i ett konserthus och blir en i del i worshippen, det liksom inte passar in - det blev bara sedvanliga applåder efter varje stycke.
Vi hann iallfall i pausen säga ett God bless you till Edmar där han stod vid ett littet bord i foajén för att signera skivor.
Slutbetyg; fem änglar, dvs excellent, superb och fantastico
