Ulf Ekman och några kanadagäss

Tänkte beröra en liten fråga om det överhuvudtaget är lämpligt för pastorer eller präster att beröra aktuella samhällsfrågor i tal och text. Kanske det är så att dessa predikanter, ändå bör hålla sig till andaktstunder och biblisk interpretation och inget annat!? Utgångspunkten är några bloggkommentarer jag läst i denna fråga, på annan plats.

Pastor Ulf Ekman har i veckan haft några herrar - Jan Guillou och Torbjörn Tännsjö - som utångspunkt i två av sina inlägg. Att beröra "stora" frågor som att gå främmande makts ärenden och i den andra som handlar om att sortera, välja och vraka i människoöden skapar naturligtvis ett allmänt intresse. Säpo och etikfrågor är alltför viktiga områden för att endast humanister (med stort H) och kulturradikala skall få uttala sig och prata till punkt.

Därför är det förvånande att (minst) tre kommentarer på Ulf Ekmans egen blogg lite käckt tycker att han som är så -"kritisk" - inte skall ägna sig åt något sådant utan ... "Du är inte kallad till ryktesspridning, Ulf. Du har betydligt bättre saker att skriva om på din blogg. Var har kanadagässen blivit av, t.ex? :)" från någon JoSjo. Vidare skriver, Mitchelle "Jag säger som JoSjo, du har väl betydligt bättre saker att ägna dig åt, Ulf Ekman?" och en Marianne skriver "Kanske canadagässen har fått en ny husse?" ;)

Men, bästa JoSjo, Mitchell och Marianne hur kan Ni ikläda Guillou denna statsmannamässig immunitet och priviligiet att röra sig utanför allmän jurisdiktion. Att Arans rike en gång i tiden hade sina egna seder och bruk är väl allmänt känt, men dessa har upphört att gälla för länge sedan. Enkla hövliga frågor och funderingar - även om det kommer från en predikant - hör nog ändå till, om en troende skall göra skäl för epitetet - samhällsansvarig.

Att ägna sig åt sakramenten behöver inte stå i motsatsförhållande till politik, kulturfrågor och engagemang för det omgivande grannskapet.

Ulf Ekmans skriverier om dessa kanadagäss handlade inte om att han skulle sitta vid stugknuten och mata dessa fåglar (...utan att ha´annat att göra) . Det var bara en vardaglig liten "betraktelse" över några stora besvärliga och aggresiva fåglar som lortar ned i trädgården. Vi utlovas till och med en uppföljning på "temat" kanadagässen, Ulf Ekman skrev (2009-04-03) "Jag såg förresten ett klipp på Youtube, skall försöka lägga ut det vid tillfälle, där en Canadagås jagar en båt, biter en hund och attackerar en husse. Det var livligt värre!"

Tack för, engagemanget både i små och stora frågor ........

"Den himmelska släkten"

"Innan löven faller" Bild: RÖ

Idag har jag varit med att tillsammans med Pappa, släkt, vänner, grannar och arbetskamrater följt min syster Margitha och hennes vandring över till den himmelska släkten. Tack för en ljus och hoppfull (kyrklig) begravning.

Jag har hört om en stad ovan molnen,
ovan jordiska, dimhöljda länder.
Jag har hört om dess solljusa stränder,
och en gång, tänk en gång är jag där.
Halleluja! Jag högt måste sjunga.
Halleluja! Jag går till den staden.
Om än stegen blir trötta och tunga,
bär det uppåt och hemåt ändå.
Jag har hört om ett land utan tårar,
utan sorg, utan nöd, utan strid.
Och där ingen sjukdom mer lider,
och en gång, tänk en gång är jag där.
Halleluja! Där fröjdas vi alla.
Halleluja! Vart tvivel försvunnit.
Aldrig mer skall jag stappla och falla,
jag är framme, ja hemma hos Gud.
Jag har hört om den snövita dräkten,
och om glansen av gyllene kronor.
Jag har hört om den himmelska släkten,
och en gång, tänk en gång är jag där.
Halleluja! Jag fröjdas i anden,
och jag kan höra den himmelska sången.
Och det sliter i jordiska banden,
ty jag vet jag skall snart vara där

Lydia Lithell, 1947

Det där med filosofi ....

Western Philosophy - Svensk fotbollsfilosofi

- - - - - - -

Både Aftonbladet och Expressen hade svarta rubriker på sina första sidor om att det var ett fiasko när Sveriges fotbollskillar förlorade VM kvalmatchen mot Danmark med 1-0. Nääää men, det är väl å ta´ i lite för mycket, från pressläktar horisonten. Att förlora mot dessa danskar i sin egen huvudstad med matchen enda mål, kan väl aldrig vara ett "fiasko". Kära skribenter spar på krutet till ett annat tillfälle när det är befogat. 0-2 mot Albanien på onsdag skulle förtjäna detta "betyg" - fiasko, det är ju inte speciellt "bildat" att påstå något sådant. Det talas mycket om fotbollsfilosofin 4-4-2 eller 4-3-3, om Sverige använde sig av det ena eller det andra är svårt att säga. Henke och Zlatan på topp...? Ja, då var Lagerbäcks filosofi denna afton 4-4-2. Med facit i hand var det kanske inte den allra bästa filosofin, men att spela på 0-0 med en defensiv laguppställning typ, 5-4-1 hade definitivt inte varit speciellt vackert och fotbollsfrämjande. Det skulle kanske kallas katastrof fotboll

Näää, en helt ny ung förbundskapten, in med Tobias Hysén i laget och några Elmare till plus en helt kry Johan Elmander då vinner Sverige nästa EM i Polen och Ukraina (samverkande länder).

Från den ena filosofin till den andra. William Lane Craig är nog "världens intressantaste" filosof, han har faktiskt fått med ett kapitel i den tjocka (888 sidor) lutan Western Philosophy: An Anthology, 2nd Edition. Alla borde då veta att det inte är vem som helst som hamnar där med sina texter. Augustine, René Descartes, Georg Hegel, Immanuel Kant, Friedrich Nietzsche, Bertrand Russell för att nämna några (vilken filosofisk laguppställning). Lane Craigs bidrag sticker ut, med titeln "Religious Belief as Necessary for Meaning: The Absurdity of Life without God" finns i kapitel 12 Human Life and its Meaning.

Grattis William Lane Craig att få finnas i detta fina sällskap.

Margitha Gustafsson 471212 - 091002

Margitha Gustafsson, full av liv

Fick igår fredag den 2 oktober det smärtsamma beskedet att min syster Margitha hastigt, gått ur tiden.
I denna sorg och saknad vill jag i detta offentliga rum hedra syrran och ge uttryck för den uppskattning jag har för hennes liv och leverne, allt i från uppväxten på femtiotalet till senare år i Ervalla. Hur vi käkade choklad och smörgås i Baronbacken innan vi skulle natta till trädgårdsarbetet jag kunde hjälpa henne med i september. "Vi har ju aldrig bråkat...." som hon uttryckligen sa till mig, detta kommer jag att bära med mig i livet som ett gott minne.
Att själv vid 49 år ålder (1996) få se sin make Åke även han hastigt "gå bort" var naturligtvis inte lätt ....(det kanske jag inte fatta då men gör det, faktiskt nu). Margitha var en "tuff" syster (på rätt sätt) som under åren därefter skött pannan, vedkap, gräsklipp, växthus, tomatplantor, målarpensel, Merchan (gammal Mercedes-Benz) och allt sådant - själv (naturligtvis med lite hjälp, men ....).
Tack för att Du var en så´n fin tjej - under ALLA åren.
Min familj, fru och två vuxna döttrar och min (våran) Pappa Gunnar (85år) känner stor sorg och saknad, just nu.