Midsommarveckan - Omega 3, morgon, middag och kväll

I år valde jag att ta semester redan från denna vecka, trots att övriga i familjen inte delar min semesterglädje ännu. Att veckan väderleksmässigt är statistiskt säkerställd som en enda lång "skurvecka" blev även i år bekräftad. Städjobb i källaren blev då en naturlig tillflyktsplats, att (äntligen) komma till skott och slänga, plåtbitar, hyllplan och kabelstumpar som under året aldrig kommit till nytta (trots tankar om att det kan vara bra att ha´...) En hyfsad flickcykel lämnades till Reformbutiken i Mellringe, där renoveringen skapar sysselsättning och förhoppningsvis genererar en slant i deras kassa!?
Städjobb ger ett utmärkt tillfälle att reflektera inte bara över vilket medel man skall använda på betonggolv, det kan bli en och annan tanke över även till annat.
Något som jag funderat över är vad man skulle kunna bidra med i vårt (numera) mångkulturella samhälle -något riktigt "svenskt"- om man skulle träffa några "nysvenskar". Alla skall veta att jag vid några tillfällen under 80-talet firat midsommar i socknarna runt Leksand i Dalarna. Där Tällberg utgör något riktigt genuint svenskt, en midsommarstångens mecka en födelseplats för allt vad firande innebär..... Blir det inte Dalarna kanske det svenskaste svenska ändå är sill, potatis, gräddfil och gräslök? Ändå vill jag framhålla knäckebrödet som det unika för oss, den hårda knekan, som det speciella "svenska". Res till vilken annan kultur som helst och fråga efter detta hårda bröd och ingen begriper vad du frågar efter. Är man själv hemma blir matvanorna enkla, en hårding utan någonting annat ger allt vad man behöver. Studerar man den lilla knäckebrödsskolan som finns med på paketet får man svart på vitt, att så är fallet. (Brödets gyllene linfrön är naturligt rika på Omega-3 fettsyror). Någonting som i dessa dagar lanseras på olika sätt är just dessa fettsyror (Omega- 3)
Ett universalmedel som tydligen skall få oss gamla och nya svenskar att leva riktigare, bli medvetna och betydligt vänligare..... Vid två tillfällen (måndag och tisdagkvällar) har det ringt i telefon och en röst har frågat efter "Ulla-Carin"....jag har mandat från frun sedan något år tillbaka att fråga alla dessa - "vad det är som gäller...?" - vid båda tillfällna har en telemarking röst sagt någonting om "............................Omega -3".
Efter fyra fem sekunder har jag svarat ...."tack det där klarar vi av själva"..... (Jag köper inget dyrt tillskott i burkar, utan försöker få ALLA i hushållet att käka hårtbröd, Sport+ istället)
...Så midsommarveckan har - hittills - handlat väldigt mycket om Omega-3, morgon, middag och kväll.

(Dessutom har mjölkförpackningarna tills helt nyligen haft Omega-3 information)

Musikaliskt 2 - Dylan, gammalt och nytt

Visprogrammet Felicia i P2 (söndag) spelade några spår från senaste Bob Dylan albumet "Modern Times". Kanske inte alldeles unikt men visst är det ändå lite märkligt att denne herre fortfarande är musikaliskt aktiv. Det finns annars så många exempel från popvärlden på "artister" som av olika anledningar - aldrig gått vidare.....
Vi skall naturligtvis leva i nuet (moderna tider) men ibland kan man hämta styrka ur - "tidigare tider". När det gäller Dylan kanske det vore på sin plats att plocka fram hans rakt-på-sak gospelskiva "Saved" från 1980. Vore jag i den åldern att jag hade ett uppsatsarbete framför mig skulle jag tveklöst ge mig i kast med att undersöka Dylans "savedperiod" kring 1978-1982. Att åstadkomma ett sådant stark album vittnar om att någonting måste ha hänt - ingen gör en gospelplatta av denna dignitet - "utan att vara där". Trosliv är en färskvara som man måste vårda ömt, var Dylan befinner sig i dag är inte min uppgift att här och nu kommentera. Under vårens sverigeturné såg han litet trött ut (enligt tidningar) men vem vet, kanske det kommer en pure gospelplatta framöver - igen!
I väntan på denna rekommenderas lyssnande på Saved.....

http://bobdylan.com/moderntimes/albums/saved.html (album och små ljud spår)

Stengrund

Stengrund 1, 2, 3 och 4

Hanna Ö. SP3E - studenten 2007

Studenten 2007.
Att vara förälder och ta emot sin Hanna Ö. i folkhavet mellan Borgen på Rudbecksskolan (...skall vara två s) och Frälsningsarméns hus är naturligtvis en STOR händelse. "Studenten" har utvecklats till en riktig folkfest, då hela staden är i rörelse. Det går faktiskt att så att säga festa och skrika utan rusdrycker, det såg jag många exempel på. Annat var det i slutet av 60-talet, då det var mer eller mindre "skämmigt" att gå ut....Ett vitt kuvert i handen, tack till läraren och sedan cykla hem - inget mera. Inga vita mössor, kostym....njaa, kanske någon. Tjejer i nyköpta klänningar......njaa, men inga speciellt inhandlade till avslutningsdagen.
Jag var tilldelad uppgiften att fixa det praktiska, i denna grupp ingick bara jag men vid resning av partytältet fick jag faktiskt anlita kökspersonalen (försök att resa ett partytält själv det är - omöjligt). Det kan låta lite märkvärdigt men jag hade bara en A-plan, jag visste att det fina vädret som började i veckan - skulle hålla i sig (tänk om e.m. lördagens skvättande kommit på freda´n). Är man "praktikant" på en större tillställning blir (får !?) det inte så mycket sittande vid borden. Men jag kikade ändå ut emellanåt och upptäckte då både gamla och nya bekantskaper.....Allra först på plats innan vare sig Hanna eller någon annan var hemmavid kom en pigg och fräsch morbror Rune (född 1921) till Slättvägen. Även farfar Gunnar (född 1924) var på plats. En en riktigt ung gosse Abbé (född för cirkus tre månader sedan) kom i sällskap med sin mamma Hanna. Sedan var det en jämn ström av gratulanter..... Summering: En trevlig tillställning med tjusiga tjejer och killar i vackar kläder och friserande efter rådande mode, alla vackra blommor som står nu står på diverse platser i huset, alla förfärligt vackra presentförpackningar med genomtänkta gåvor. Tack till alla som kom, utan er hade det "bara" blivit familjen kring ett bord.

Nu får vi rikta in oss på nästa års studenten 2008 då Sofia går ut....

Foto: Sofia Ö.

Bildspråk, del 1 - Predikantens retorik

Jag har alltid gillat att uttrycka mig i bilder, min första utställning var faktiskt på Länsmuseét i Örebro på 60-talet. Hur jag hamnade där var nog mer en tillfällighet med hjälp av lotten (lyckligt lottad) än talangen att måla - då alla i lågstadiet hade rikat exakt samma motiv, en liten stuga med trädgård. Det har blivit några utställningar till under årens lopp men då aldrig på ett sådant fint ställe. Jag uppskattar därför människor som talar (inte i gåtor) utan uttrycker sig i ett rikt bildspråk. I den kyrkliga tradition som jag tillhör har vi en pastor emeritus (f.ö. still going strong) som får utgöra ett exempel på vad jag menar.
Denne rikt begåvade predikant har jag följt sedan tidigt sjuttiotal. (lyckligt lottad) Det som jag föll för då och som lever kvar är de bildrika koncentrerade meningar och uttryck som är så förtätade att det påminner om ordspråksbokens struktur - alltihop. Man blir liksom inte färdig med texten utan man får allt ta med sig den hem och i lugn och ro "packa upp" innehållet efter hand. Lägg märke till att det inte är någon form av högtidlig sinnerlig poetisk gymnastik för stunden utan här handlar det om liknelser, metaforer och tankar som skall hjälpa till att dra undan slöjan. Kvittot på att denna förkunnelse har varit (och är) "speciell" fick jag när två studenter tog plats i den tidigare kyrkolokalen för att där göra sina fältstudier för en retorikuppsats. Att studenter med ett kritiskt tänkande för ögat och tränade i den ädla konsten att avgöra vad som är "vältalighet" ....kom fram till att denne predikant var klart lysande är intressant (oberoende källa, kallas detta).
Hur är det möjligt för en "självlärda" förkunnare att vara ett sådant (lysande) exempel ........till detta får jag återkomma en annan dag....

Bibelns bildspråk - O L Björk Örebro Missionsförenings förlag, 1936 (privat ägo)

Bilder - att söka viloplats, del 2

Fotograferat i maj 2007 - Rolf Östlund