Visprogrammet Felicia i P2 (söndag) spelade några spår från senaste Bob Dylan albumet "Modern Times". Kanske inte alldeles unikt men visst är det ändå lite märkligt att denne herre fortfarande är musikaliskt aktiv. Det finns annars så många exempel från popvärlden på "artister" som av olika anledningar - aldrig gått vidare.....Vi skall naturligtvis leva i nuet (moderna tider) men ibland kan man hämta styrka ur - "tidigare tider". När det gäller Dylan kanske det vore på sin plats att plocka fram hans rakt-på-sak gospelskiva "Saved" från 1980. Vore jag i den åldern att jag hade ett uppsatsarbete framför mig skulle jag tveklöst ge mig i kast med att undersöka Dylans "savedperiod" kring 1978-1982. Att åstadkomma ett sådant stark album vittnar om att någonting måste ha hänt - ingen gör en gospelplatta av denna dignitet - "utan att vara där". Trosliv är en färskvara som man måste vårda ömt, var Dylan befinner sig i dag är inte min uppgift att här och nu kommentera. Under vårens sverigeturné såg han litet trött ut (enligt tidningar) men vem vet, kanske det kommer en pure gospelplatta framöver - igen!
I väntan på denna rekommenderas lyssnande på Saved.....
http://bobdylan.com/moderntimes/albums/saved.html (album och små ljud spår)
2 kommentarer:
För att inte tala om Slow Train Coming, som jag (och många med mig) anser vara helt lysande.
Lustigt att du tar upp Dylans savedperiod. Har ofta tänkt på vad som pågick i hans liv då. Den gamla protestsångaren, som tog med sig sin knivskarpa penna rakt in i teologin, för att sedan g(l)ömma bort Gud.
Har hört att han var polare med Keith Green (de spelar på varandra skivor, bland annat), och kanske var Dylans återsekularisering en reaktion på Greens tragiska död.
Det är dock bara mina egna, högst ogrundade, tankar.
Mina fem favvoDylanlåtar
1. Hurricane
2. Slow train coming
3. Serve somebody
4. When you gonna wake up
5. When He returns
Linus!
Trevligt att läsa att en ung gosse som Du reflekterar över "tidigt 80-tals gospel" med både Dylan och Green. (....du var antagligen knappast ens en liten knatte i liggvagn, då)
Historik: Under dessa år var jag plattlangare på stadens bokcafé Lucas(med c)och hade bra koll på vad som fanns på (kristna) marknaden.
Keith Green var relativt okänd - men mitt uppsåt var att vi skulle ha skivor som inte var mainstream och trallvänliga om du förstår innebörden i detta? Tog faktiskt hem (direktimport) Keith Green "Dylanplatta" och fick ett personligt litet brev från denne, i USA "store" man.(Great!) Läser att Glenn Kaiser kommer till Gullbranna i sommar....jaaa, vilka hade Resurrection Band först i hyllan!?
Howard Sounes biografi över Dylan (P A Norstedt, 2003) har bara lite stoff om savedperioden men ger ändå lite inblick i modern kyrkohistoria bl.a Vineyard Fellowship rörelsen
Lite om denna period kan Du läsa på...
http://www.experiencefestival.com/a/Slow_Train_Coming_-_Bob_Dylans_Conversion_To_Christianity/id/2115985 (kom allt med?)
....dessa rader påminner om innehållet i Sounes biografi.
Keith Green förehavanden borde studeras av varje ung som gammal människa för att se att han inte "bara" var en sångare i största allmänhet utan också "kyrkoledare" för Last Day Ministres, med bibelskola, social action, tidskrift osv osv info Jag vill väl inte tro att det var "starkare förr" - på Greens tid!? (detta måste utredas över en kaffekopp!)
Skicka en kommentar