Måste faktiskt uppehålla mig ännu en liten stund vid förra veckans "tema"- Förintelsen. I samband med en skolresa till Polen, Tjeckien och Tyskland våren 2006 - där jag var med på resan som en så kallad klassförälder - gjorde vi även ett besök i Auschwitz.Man kan säga mycket om denna före detta polska militäranläggnng som tyskt 30-tal tog över. Men faktum är att det som grep mig allra mest var u-t-r-o-t-n-i-n-g-l-ä-g-r-e-t Birkenau. Att fängsla politiska motståndare som man gjorde och förde dessa till Auschwitz var och är inte unikt. Tyvärr har detta skett både innan och efter sent 1930-tal runt om på vår jord. Det "unika" var att man dödade systematiskt miljontals människor på ett storskaligt industriellt sätt - genom att dessa bara råkade vara av judisk börd. Att se detta offantligt stora förintelseläger - Birkenau - var tudelat. Första frågan man inte kommer ifrån och som alla måste ställa är - "Hur kunde detta ske i ett kultiverat Europa" !? Själv är jag oerhört - ursäkta uttrycket - "tacksam" för att på plats och med egna ögon se denna historiska tragedi. Man blir mer "känslig" och på ett djupare sätt kan man solidarisera sig med det judiska folket, dess kultur, dess historia men också dess "bevarande" i detta 2000-tal.
Om man ställer sig frågan, hur kunde det ske.....har faktiskt boken "Weimarkulturen 1918-1933" av Peter Gay (1923- ) varit till stor hjälp att bena ut en del frågetecken. Enkelt skulle man kunna säga att det var den korta tiden efter att det tyska kejsardömet brutit samman - kallat Weimarrepubliken - som var groggrund för udda rörelser som nationalsocialisterna. Den nya (korta) demokratiska republiken kunde inte lösa grundläggande ekonomiska problem i nationen efter första världskrigets förudmjukande förlust. Att nationalsocialismen sedan successivt kunde vinna röster och inflytande och komma till makten genom demokratiska val är tyvärr inte alltid allom känt !? Med sorg är det bara att konstatera att det var väldigt många som önskade en "hårdhänt" politik efter många års "käbbel". Att många sedan inte hade en aning om utgången av detta val - och att det skulle leda till denna historiska katastrof - är sorglig i sig.
I Världen idag - fredag 21 september - hade Christan Braw en kulturartikel om 20 juli (1944) attentatet mot Hitler. Av en tillfällighet fick jag i lördags - under min månatliga tur till "Bra begagnat" i Bista ögonen på en bok med detta tema av Allan Sundström "Attentatet mot Hitler".
Här kan man läsa om en och annan general, präst och industriherre som trots risk för egna och andras liv inte lät sig bli kuvade, eller avlämna något trohetslöfte till en fuhrer. Att nazifieringen kunde gå så snabbt är en gåta. Hör bara detta citat " makterövringen 1933 var avslutad inom mindre än tre månader, sedan riksdagen avsatt sig själv och grundlagen ersatts av krigsförordnngar som aldrig skulle upphävas.."
Ett litet tips när mörka kalla kvällar blir fler och fler - skaffa dig (också) lite fördjupad historiebeskrivning över det europeiskt 30 och 40-talet. Mycket av denna kunskap kan man ha´ nytta av som medborgare i en framväxande europeiskgemenskap. Att demokrati först och främst måste få ett innehålle är grundläggande - men det räcker inte bara med demokratiska honnörsord.
Demokrati måste även hållas demokratiskt - hela tiden!
