Inför påsken, under påsken och efter påsken ......

Amos - störst på livsfrågor- Nr 2 -mars - 2010

Inför påsken brukar det i brevlådan komma lektyr från kyrkan på orten, så även detta år. Tänker mig att det är ett tjock nummer om påsken med bakgrund, historia och dess aktualitet idag. Men icke, Sveriges största magasin för livsfrågor och kristen tro som kommer ut sex gånger per år och med en sammanlagda upplaga för tidningen på över 500.000 exemplar per utgåva - ändå inte får till det, är förvånansvärt. Inte ens den separata Örebrobilagan har något vettigt stoff där man passar på att "förklara" för medborgarna i staden vad påsken och korset - kyrkans grund varpå all annan verksamhet och förkunnelse vilar - innebär. På sista sidan under vinjetten livsviktigt finns en betraktelse med en fet rubrik, ÄggRöra. Där läser jag "hönsen började värpa under fastan som är veckorna innan påsk och innebar att det fanns ovanligt mycket ägg kvar just när påskhelgen började. Ägget symboliserar också återfödelse och våren är pånyttfödelsens tid." Hade det varit i Lantbruksnytt eller i någon fjäderfäförenings årsredovisning hade det varit motiverat och o´key, men detta är en tidning från Sveriges största samfund, låt vara att den leds och produceras av en fristående redaktion på Berlings Press AB.

Blir ändå sorgsen att inte hitta ett enda vettigt inslag, å alla medborgare vägnar som är kunskapstöstiga och inget hellere vill än att veta - vem och vad Jesus gjorde.

Korset, meningen med Jesu död, behöver inte vara "en gåta" för någon vare sig för en troende eller en person med uttalat engagemang i Humanisterna. Engelske bibelläraren John Stott har nästan på ett unikt sätt lyckats åstadkomma en bok med titeln Korset, meningen med Jesu död som grundligt förklara "påskens" budskap. Här är det faktiskt inget invecklat komplicerat teologiserande utan en handfast text som man kan ta till sig och låta verka i denna stilla kommande vecka!? Frågan om förlåtelse måste intressera fler än kyrkans folk på första raden, den borde vara på tapeten överallt (iallafall i) en påskvecka. Stott funderar som vanligt folk gör "varför krånglar Gud till det så här, när han ska förlåta oss och påstår till och med att det är omöjligt utan hans sons syndoffer. Det låter som primitiv vidskepelse, något som moderna människor för länge sedan borde ha lagt bort". Men han stannar inte där vi ett torftigt konstaterande, utan låter bibliska uppenbarelsen, tradition och läran få säga sista ordet.........

Passar på att önska en härlig påsk, både inför påsken, under påsken och efter påsken - oavsett om påsken betyder allt eller inget, just för Dig

John Stott

KORSET - Meningen med Jesu död

Libris 1986

ISBN 91-7194-582-2

Jag bjuder på en Tony Furtado konsert, helt gratis !

Botaniserade en del på archive.org för några år sedan, där kan Du hitta mycket trevligt bl.a livekonserter. Internet archive har fått två fina utmärkelser nyligen en från Free Software Awards Announced. Jag har klickat fram en schysst konsert och bjuder på denna härliga konsert med gitarristen Tony Furtado från Live at The Berkeley Cafe on 2009-12-06 Internet Archive har en ideell grund att bygga ett fritt och öppet Internet bibliotek. De ger ut 1,8 miljoner out-of-print böcker i samarbete med bibliotek över hela världen, de har samlat in mer än 500.000 ex ljud, inklusive över 70.000 livekonsert, inspelningar görs fritt tillgängliga av tusentals frivilliga med tillstånd av musikerna.
Tack Brewster Kahle, grundare av arkivet för denna kulturella gärning.
God lyssning och kanske även du hittar någon av dina favoriter i arkivet, vem vet !?


Tony Furtado ser ut så här

Om det eländiga dömande förnuftet....

William Lane Craig - skribent och debattör

Credoakademin gav i höstas - äntligen - ut en William Lane Craig bok i svensk språkdräkt. Lane Craig kan man säga mycket gott om, en dubbeldoktor, i teologi och filosofi. En person som på ett nästan märkligt sätt på egen hand åstadkommit respekt för "trosfrågor" i vida kretsar, långt utanför kyrkornas och teologiska högskolornas inflytelsesfär. Egentligen är det lustigt att ingen försök locka hit denne man - som inte varit i här i landet sedan Sverigeturnén 2001. Vi får nöja oss med boken så länge, passar här på att puffa för att någon skall få modet att arrangera en ny turné vid lämpligt tillfälle. No Easy Answers kom ut redan 1990 och i en något bearbetad version med annat namn 2003. Man kan säga att det är 20 åriga gamla texter som hittat hit till oss i norrlandet, men ack så aktuella och klargörande. Boken berör handfasta "ämnen" som obesvarade böner, misslyckanden, aborter, lidande och onska, långt från akademiska klurigheter och kallprat. I första kapitlet - tvivel, gömmer sig några riktigt bra och klargörande rader om förnuftet. Tänkte uppehålla mig vid dessa förnuftiga rader om vilken plats förnuftet borde och skall ha i en trosmänniska för att denne inte skall vika av från vägen och vandringen och hemfalla till ett kritiskt och snusförnuftigt tänkande. Bokens titel förtäljer oss om att det inte är några enkla frågor och naturligtvis heller inga enkla hurtfriska svar som radas upp per automatik. Lane Craig böcker är inte några snälla uppbyggelse eller andaktsböcker som stryker medhårs har är det lite mer av uppfordrande och kärvhet - som vi många gånger behöver (.......läsa och höra). Han har erfarenhet av att det funnits en attityd i collegemiljö att det varit en dygd att tvivla på sin tro, utan detta tvivel har man uppfattats som naiv och ja, till och med efterbliven. Hur förhåller man sig till tro och förnuft, hur vet jag att min tro är sann, på grund av förnuftsmässiga skäl och bevis? Jo, filosofen Lane Craig är verkligen också även hemma i teologins värld och kan då rakt på sak säga att vi vet att vår tro är sann på grund av den helige Ande självbekräftande vittnesbörd inom oss. Vi sluter oss inte logiskt till att vår tro är sann på grund av belägg och bevis. "Frälsningsvisshetet" - betänk, när hörde du skolad filosof säga ett sådant ord, inte vet jag iallafall. Paulus talar om en om en djup och rik insikt och en djup övertygelse, ibland kallar vi denna erfarenhet för frälsningsvisshet, frälsningen innebär att Gud finns, att Jesus sonade våra synder, att han uppstod från de döda och så vidare. Det är tre som vittnar; Anden, vattnet och blodet och dessa är samstämmiga. Vi godtar människors vittnesbörd, men Guds vittnesbörd betyder mer ...........det är tyvärr inte alla predikanter som har en sådan karhet över vad det handlar om som denne filosof. Nya testamentets syn är alltså att vi i grund och botten vet att vår tro är sann på grund av Guds helige Andes självbekräftande vittnesbörd. Vilken plats har då förnuftet ? Här lånar en distinktion från gamle reformatorn Martin Luther. Luther skilde nämligen mellan förnuftet som domare (magisterial) och förnuftet som tjänare (ministerial) I denna förra aspekten sätter sig förnuftete till doms över evangeliet och avgör om det är sant eller inte. I den senare aspekten rättar sig förnuftet efter evangeliet och ställer sig i dess tjänst. När förnuftet intar en dömande - bedömande ? - roll, tillskansar den sig en plats och "roll" den inte skall ha´. Bara detta utredande av förnuftets plats i tillvaron är värt bokpriser á ca. 180:-. Med risk för att det skall bli för mycket citerande, avslutar jag med: Så länge som förnuftet fungerar som evangeliets tjänare, kan vår visshet om tron inte undergrävas. Det är först när vi tillåter (obs, faktiskt tillåter) förnuftet att tillskansa sig en dömande roll och inta den helige Andes plats som tvivlen börjar bli farliga. Jag är inte emot högskolestudier, vem kan vara det, men jag har sett under åren flera exempel på just detta att troende gett sig in i grundkurser i filosofi och under tiden blivit alltför förnuftiga (..till och med på kort tid) och "utvecklat" det som Lane Craig talar om, en dömande, kritiska och inte alltid sund hållning till inte bara hallelujaförsamlingens liv och arbete. Därför är Lane Craig så himla viktig för oss alla oavsett ålder, gender eller kyrkotillhörighet - det går att undvika att bli magisterial förnuftigt troende - med rätt undervisning, detta är min absoluta övertyelse (....min ministeriala förnuftighet)

Giorgio Morandi (1890-1964) - ett Blasie Pascal inspirerat måleri ?

Still Life (Natura mortal) 1951

Still Life (Natura mortal) 1956

Still Life (Natura mortal) 1964

Svårt att säga vad det är som gör att det bara säger "klick", Giorgio Morandi (1890-1964) får mig att lägga allt annat åt sidan och bara vila blicken på dessa enkla stilrena stilleben. Stilleben kan oftast vara alltför fotografiska, lite livlösa, och kanske inte så vardagliga som hos Morandi, Man kan ju nästan tro att han levt i en skyddad verkstad där livet stått helt stilla och inget annat än några kannor eller kökredskap varit livets enda nödtorft och blickfång under flera decennier. John Barber har reflekterat lite och skrivit "på grund av den uppenbara enkelheten i hans metoder och stil, tros Giorgio Morandi vara en föregångare till minimalismen. Även om jag inte ifrågasätter sammanhang är jag övertygad om att Pascal tidiga arbete i geometri och sin starka kristna tro varit en viktig inspirationskälla för Morandi originalitet och konstnärliga vision" Dessa rader förstärker detta "klick" och gör intresset knappast mindre. Det får väl vara allt för denna gång, konst skall man betrakta och titta på och inte prata sönder och samman ............

Fånigt, otroligt fånigt i Nerikes Allehanda

Nerikes Allehanda, 5 mars 2010

---------------------------------------

Något otroligt fånigt och en totalt enfaldig sak var att göra fredagens Nerikes Allehanda till Pyongyang News eller möjligen gamla DDR bullentinen Neues Deutschland - låt vara för en dag. I NA tidning var första och två följande sidor vikt åt Närkes starke man och Kim Jong Il kopia - den store ledaren - Staffan Werme. Att en av landets största tidningar ägnar sig åt "rollspel", är i ett seriöst publicistiskt perspektiv ofattbart. Chefredaktör Ulf Johansson försöker "förklara" tidningens uppsåt och tankar, allt blir trots detta inte speciellt tankeväckande och förståligt. Jag var i Albanien för någon vecka sedan och såg med egna ögon Envar Hoxa dynastins verkningar på det albanska folkets själsdjup. Albanien håller som bäst på att, efter tjugo år, vakna upp ur ateistepoken, då är man speciellt känslig för töntiga försök att göra svensken medveten om hur det kan vara eller kunde vara i Tirana och andra metropoler. Att vi skall känna på hur det är att leva under ett starkt kommunalråd och dennes förlängda arm - Nerikes Allehanda, blir bara barnsligt och knappast verkningsfullt, nästan motbjudande

Nej, spegla verkligheten, varför inte sända en reporter och en fotograf till exempelvis Albanien för att på ort och ställe göra några vettiga artiklar att skicka hem och publicera i "nerkingen" - om hur det ser ut efter Hoxhas frånfälle. Alternativet kan vara att göra en wallraffresa till Pyongyang och där skriva om det nuvarande älendet - så att medborgarna aldrig någonsin kommer att låta Staffan Werme bli som fredagens Werme, never !

Allt annat blir bara platt och enahanda, var finns allehandas eventuellt grävande journalist/-er, fram med deras pass, flygbiljett och några hotellkuponger och skicka iväg dessa, nu !!!

Montenegro, ett europeisk pytteland - tur och retur, vecka 8

Hade förmånen att vara med på en resa till Montenegro, vecka 8, Europas nyaste statsbildning, då man 2006 tudelade sig med Serbien. Har varit intresserad av forna "östblocket" under många år av flera orsaker, historiska, politiska och kulturella aspekter. Då var det inte speciellt svårt att säga ja när ett mindre resesällskap i höstas aviserade en resa dit. Jugoslaviens så kallade sönderfall var under 90-talet en smärtsam händelse att få betrakta, att det fick pågå under så många år och på ett så blodigt sätt är ofattbart, då som nu. Att det finns en oförsonlighet under ytan mellan olika Balkanländer kan man nog konstatera, inte ens Bryssel tycks ha´ någon bra lösning. Monenegro kan man nästan omfamna både geografiskt och befolkningsmässigt. Dessa svarta berg (montenegro) har bara en befolkning på ca 600.000 invånare och avståndet mellan norr och söder inte speciellt stort. Turismen har av förklariga skäl liggat nere under många år, men börjar så smått vakna upp efter adriatkusten. Blev lite förvånad över att apelsinträd och kiwiträd fanns här, likaså detta alplandskap med serpentinvägar. Bananer är en importvara men priset var kring tian för ett kilo, varför bananerna på ICA kostar det dubbla, tjugokronor för väl konsumentverket reda ut vid något tillfälle. Läser att "Crna Gora, Montenegro och Karadag är benämningar som sedan fjortonhundratalet brukats för detta land på Balkan, förmodligen pga dess svåråtkomlighet och olydnad. På dess mark finns rikliga spår bevarade från det förflutna av illyriskt, grekiskt, romerskt, bysantinskt, venetianskt och muslimskt ursprung", således ett mångkulturellt land långt innan Rosengård och Hammarkullen fick sin mångkulturalism. Alla "folkliga ledare" har under åren haft en förkärlek till att skaffa sig en egen grad, Lenin med sitt Leningrad hans efterträdare med sin grad (ja, ni vet !?) och även Jugoslaviens Tito med sitt Titograd. Inga av dessa städer har kvar dessa lustiga namn utan återgått till historiska benämningar, Titograd har åter blivit Podgorica. Alla fotbollintresserade kanske minns att under fotbolls VM 2006 spelade Serbien under namnet Serbien/Montenegro, att en separation var på gång kan man nog utläsa av namnet. Annan fotbollskuriosa är att montenegrinen Predrag Mijatović var sport direktör för kanonlaget Real Madrid under några år, tom hösten 2009, han anses vara en av Jugoslaviens bästa spelare på 1990-talet. Förutom fotboll har basketboll, handboll och volleyboll varit stora sporter på Balkan, med mycket fin teknik och bollkänsla. Naturen är storslagen och rödhaken och andra små pippifåglar kvittrade i vårsolen, en meriterad fågelskådare i resesällskapet kunde berätta att han hörde en hel del för svenska öron tidiga fågelläten. Skall man vara kulturell och söka upp någon kostnär, bör det vara en numera äldre herre vid namn Vojo Stanic (f 1924), målare och skulptör med sitt färgglada naivistiska, bondmåleri. Hade jag vetat att det finns en permanenta utställningen med Stanics verk i konstmuseumet i Cetinje (som vi åkte förbi) hade jag naturligtvis bett chauffören göra ett stopp. Men någonting måste man väl ändå få ha kvar att se, vid en annan eventuell resa till denna lilla republik som var ett kungadöme för många, många år sedan. Jag älskar kartor av alla slag geografiska, kulturella, etniska, befolkningsmässiga, allt som går att beskriva visuellt i olika skalor mellan 1:2.000.000 till nästan naturlig storlek.

Vojo Stanic, A Beach, 1987, oil (60x80 cm)