Är det en schysst TV-fotograf - tro ?

En onsdag i maj månad hade jag ett "specialuppdrag" på mitt jobb att vara TV fotograf åt en journalist från Göteborg som åker land och rike runt på jakt efter intressant forskning. En halvdag var vi på universitetet i Örebro och andra dagen i Grythyttan (Resturanghögskolan) sådana fina jobb tackar man inte nej till.

Under sommaren har jag gått omkring och funderat över resultatet. Blev det något av det hela för producenten och redigeraren - att visa, tro?

Vågade faktiskt inte kontakta redaktionen och fråga hur resultatet blev. Tank om alltihop bara blev två suddiga icke hörbara 60 minuter band. Bilderna var OK det såg jag ju själv i sökaren under inspelningen men ljudupptagning är alltid mer eller mindre - inte en chansning men lite osäkert - iallafall för en nästintill amatörmäss kamerahanterare. Blåser det vid utomhus tagning så vet man aldrig riktigt hundra hur det blir. Men nu har jag fått "signaler" om att det är på gång......nu har jag fått höra att något är på G nu nu på lördag den 1 september kl. 20:30 då visas "mitt" reportaget i programmet Vetenskapslandet på Kunskapskanalen om kemidoktorand Ingrid Lindh och hennes arbete. Missa inte det! Om du skulle missa programmet visas det i repris kl. 19:30 den 2 september.

- Ingrid Lindh, berätta lite om vad du arbetar med.

- Jag är doktorand i ett projekt som utvecklar ätbara vacciner mot sexuellt överförbara sjukdomar. De sjukdomar som vi har inriktat oss emot är HIV och klamydia, där jag jobbar med HIV. Tanken är att uttrycka vissa proteiner som naturligt tillhör HIV eller klamydia i ätbara växter som sedan ska fungera som ätbart vaccin. Min uppgift är bland annat att konstruera transgena växter, växter som innehåller gener från HIV, optimera uttrycket av proteiner och analysera om det bildas immunsvar när växterna konsumeras, genom musförsök.

läs lite om ätbara vacciner på

http://www.oru.se/templates/oruExtNormal____39822.aspx

Anthony Flew, 84 - från ateism till.....

En liten intressant kort intervjuv från Lee Strobels site med den legendarisk engelsk filosofen Anthony Flew, 84 som varit en ikon och hjälte i många decennier för unbelievers. Hans sinnets förnyelse under senare år bör nog klassas som en "världsnyhet", denna personliga "resa" får säkert inverkningar på argumenten över ateistisk naturalism......

Tyvärr har nu jag tagit bort videosnutten....för den startade upp och störde
allt annat också

Det kan låta märkvärdigt - men här är 90-talets bästa CD

Att recensera och tala om en skiva som producerades 1995 kan verka lite senfärdigt - men låt mig få ta allt från början......
Att läsa det som står med liten finstil i avtal, kontrakt och andra texter är oerhört viktigt. Det gäller att när man skriver under och sätter sin namnteckning på någonting inte skriver under på annat än som man trodde avtalet gällde. Samma sak är det i CD konvolut det är alltid givande och bra att läsa dessa riktigt småaktiga rader som förekommer på en och annan skiva. Ett exempel är Kevin Prosch skivor som har mycket trevlig information om man tar sig tid att läsa - den där lilla texten.
Det är där jag har sett Harry Brownings namn och "storhet" dyka upp för första gången. "Special thanks to.....Harry Browning - for your great music and inspiration" På annat album "Best of the best". Dessa rader kan få vilken musiksökare som helst att börja leta. Lite sökande under åren har inte givit något napp på annat sätt än att det fanns några vinyl skivor från 80-talet och denna "One More Mile" från 1995. En tysk gosse hade ett begagnat exemplar i ägo, detta var innan euro och internet hade slagit igenom helt så det blev bara krångel och ingen affär - då. Hitta sedan en kassett i en svensk reaback för 5-6 år sedan "Prayers & Promises: For The Building Of The Wall. Kevin Prosch rader besannades, musiken och innehållet var faktiskt riktigt bra. För två veckor kom ett alldeles eget exemplar av Brownings skiva i brevlådan efter lite letande och ett s.k. napp.
Att Browning inte är någon "artist" som flänger runt 250 dagar om året är uppenbart här har vi att göra med en enkel mogen kille som tycks mera leva ett "Normal Christan Life" (boktitel från en Watchman Nee bok) och spela in en skiva var tioende år eller när materialet tillåter (?)
Jag är alltid försiktig med etiketter men om man säger att stilen är gospel med en stor portion genuin gitarr blues så har jag nog kommit nära. 15 låtar varav två är över 7 minuter och fyra över fyra minuter så man kan säga att det är mycket för pengarna. Titel spåret "One More Time" på 7:05 och då hinner Browning och kompani uppmunta oss att kliva vidare, en riktig bluesgospel eller gospelblues som står sig även 12 år senare. Tänk vad kärlek kan göra i "What Love Can Do" även när man är "nere" - men det är ju då man är i mest "behov" av "..."and look see just what His love can do - for you" för att citer Browning.
Tänk vad mycket spännande musik det ändå finns - under ytan och bortom allfartsvägen

Fotnot: skivan är out of print men kan hittas via
http://www.amazon.com/gp/offer-listing/B0002DQTWI/ref=dp_olp_2/104-5555230-0926336


Browning/Wallace
"One More Mile"
Blueboy Records BB12341
Producerad 1995
Front Cover "A Pair of Shoes"
Vincent van Gogh

I den skånska myllan

I fredags skjutsade RÖ och SÖ, HÖ till upptaktsdagen på Bibel och lärjungaskolan Strandhem i Örkelljunga, 415 kilometer från hembygden. Att det skulle bli Skåne har varit klart ganska länge, då H. tidigt i våras bestämde sig för den södra delen av landet efter ett gott researcharbete. Vad som lockade är/var en kombination av bibelskola, internat, projekt, praktik och fyra veckors utlandsresa i en gedigen kristen miljö. Även pappzis gjorde en alldeles egen research (oberoende av H. intryck och för att bilda mig en egen uppfattning) och kom fram till att detta var ett "ett riktigt bra val...". Därefter fick jag några veckor senare en liten bekräftelse över denna positiva "känsla" genom att den lilla dagstidning Världen idag hade ett reportage från detta Strandhem. Först av alla var vi på plats i god tid vilket innebar att vi fick träffa kursansvarige Lars-Åke Nilsson (sedan 70-talet) och lärare Fredrik Hector (sedan 1998) över en kopp kaffe. (Skånerost !?) För att citera Fredrik "...för mig är det viktigt att bibelordet får möta sin samtid och bli aktuell för oss idag, därför sysslar jag också gärna med frågor kring kultur och samhälle" Strandhem har haft bibelskola i någon form sedan mitten av 70-talet och drivs av Evangelisk Luthersk Mission ( ej att förväxla med EFS). Att via dotterns försorg få bekanta sig med lutherska bibelvänner var trevligt och givande. Annat "bra" är de personliga samtalen på 45 minuter vid 12-13 tillfällen under läsåret. Torsdag eftermiddagarnas aktivitet och fördjupning kallad "Paletten" och vid några tillfällen på Glimåkra folkhögskola 70 km österut låter spännande. Jag blev till och med visad runt i lokaliteterna och kunde konstatera att lektionssalarna såg ut som vilken statlig högskola som helst med whiteboardtavla, pekpinne och nästan nya stolar och bord. Efter 3 timmar i Örkelljunga fick RÖ och SÖ allt sätta sig i bilen och köra mot Ängelholm och kusten då kursstarten skulle börja klockan 17.
Skåne har hittills bara varit en transportsträcka på motorväg till och från kontinenten. Men tar man av och kör i 70 på exempelvis väg 13, 105 och 114 då blir intrycket ett helt annat.Plocka fram en sverigekarta och följ med till Magnarp vid Skälderviken. Där finns det ett vandrarhem alldeles vid strandkanten. (För oss som familj har det blivit mest Öland de senaste tolv somrarna) Denna del av västkusten har mer av kultur och mindre bad (alltid hård västlig vind , så även i lördags !) längre, högre kullar och åsar och definitivt bättre tennis........ Hovs hallar, Båstad och Gullbranna blev våra stopp och bensträckare på vägen hem norrut mot närkebygden (Östergötland är numera min transportsträcka, det finns nämligen ingen "träligare" väg än riks 50, usch för alla vägkameror och den trista terrängen)
Nu ser jag fram emot en eventuell besökshelg på Strandhem för att fortsätta samtalet över en kopp kaffe.
Att några böcker av Stefan Gustavsson ingår i kurslitteraturen tycker jag är alldeles förträffligt.

Hit men inte längre - några bilder istället för alla ord......

Foto: RÖ

Hit men inte längre....ibland är det inte speciellt lustigt att upptäcka och inse hur det är i verkligheten. Det är bara att konstatera att den här bloggen har inte en enda kommentar - (numera). Jag kan ju faktiskt själv läsa att det inte finns några kommentarer. Hur jag än klickar fram och åter på "kommentarer" blir det tomt på skärmen. Orsaken kan vara att ingen överhuvudtaget klickar in och läser dessa rader.....eller så är innehållet så mainstream, snällt och gubbigt att ingen bryr sig.....det finns liksom inget att kommentera.
Långa texter om Frizon och Konst på hög är inget som sticker ut och irriterar...och då får man inte några kommentarer.
Vad gör man !? Jo, jag har faktiskt påbörjat en "artikel" om den där stockholmsveckan i augusti när till och med tre fyra ministrar ur alliansen paraderade under regnbågens färger. Det kan ju inte vara rättvist för tänk att ingen av dessa ministrar har hittills stött några andra grupper... typ småföretagarna, Black Army, eller Ja, till livet !


Rättigheten och namnet på denna blogg (blog) kommer eventuellt att läggas ut på blocket.se om inget händer - innan jul.
Så var snälla och skriv......och kommentera! (please!)

Frizon - en fri zon från tanter och farbröder !?

Fredagkväll. Efter en veckas knot blev det att ligga på locket för att vila. 9 av 10 tillfällen blir det att man somnar (detta är ett typiskt manligt beteende, som jag har jag fått bekräftat av åtskilliga andra....) Blir väckt vid halvsju av en i huset -"Du, det är telefon...". I andra änden frågar - vi kallar honom Anders - "Vill du med till Torp och lyssna....Jo, jag bjuder...." Som tonårsförälder är jag ganska så väl initierad av vad som händer i ungdomsvärlden. Därför behövde han inte väcka mig riktigt helt för att jag skall fatta att det var Woven hand som han vill ha med mig på......(David Eugene Edwards 16 Horsepowers gamle gosse är en av "Anders" favoriter sedan några år tillbaka) För två veckor sedan lånade - hör och häpna - frun i huset, två 16 Horsepower skivor av denne man och dessa har snurrat lite nu och då här hemma. (.....utan vetskap vad som väntade på Frizon - det låter som en saga !?)
Jag hade hört av frun tidigare i veckan att folk över 50 gick in gratis, precis som på Roskilde, Hultsfred och andra bullriga festivaler. Kvart i åtta bar det iväg från mina grindstolpar. På vägen ut till Torpladan på slingrande väg över västra delarna av närkeslätten - i rallyfart, mjukade Anders och jag upp våra egna hörselgångar med några spår från Edwards sista platta. Nästan framme vid ladan gjorde jag en liten reflektion över att det knappast var några bilar på parkeringen. "Vad är allt folket, tro"!?
Väl framme kom jag på att det att naturligtvis inte går att jämföra med midsommarfirandet i juni, då åkermarken är täckt med 1000-tals bilar. Dagens miljömedvetena ungdomar åker naturligtvis buss eller får skjuts fram och åter av morsan, farsan eller med farfar - som i min familjs fall.
Vid biljettköpet fick jag bekräftat av en leende tjej i informationskuren att....."Jo, 50 sträcket gällde, så det kostade inget". Lite orättvist då Anders får vänta tills nästa år för att komma in - gratis.
Med "armbandet" väl synligt var det bara att kliva igenom kontrollen, helt gratis. Väl inne på området så softade vi runt lite, tog en kaffe och tog sedan plats i konsertkön. Max 10 personer hade vi framför oss som hade samma tanke.....har gäller det att skaffa sig bra plats och inte hamna längst bak i en halmbal - långt bort från scenen där allt händer!?
Vänteköer är ypperliga tillfällen att göra nya bekanskaper, runt Anders och mig stod det killar och tjejer, som aldrig tidigare varit i närheten av någon kristen lada överhuvudtaget. Vilket guldläge att få snacka med sådan intressanta människor med en annan kultur både på utsidan och insidan. Nu blev det inte så, utan plötsligt stod det vid min sidan en örebroare i förskingringen....då kan man inte vara oartig och påbörja samtal med okända kökillar och tjejer (även om det vart oerhört intressant).
När dörrarna slogs upp efter en halvtimme var det lätt att ta sig fram till kravallstaket vid scenen. Om jag har chans att välja så blir det alltid längst fram.....i bussen bredvid chauffören, i kyrksalen nästan längst fram och aldrig vid tre och fyrbarnsföräldrarna längst bak - eller i cockpit hos piloten ( ... Hörde berättas av en mina tjejer att en svenska på en inrikes flight i afrika fick sitta i cockpit till sammans med en nedsövd k-r-o-k-o-d-i-l
- observera att detta är en sann historia!)
Tillbaka till Frizon och fredagkväll. Att hänga över staket med båda pekfingrarna i öronen som proppar fungerade alldeles förträffligt (ett tips till alla frizonare 2008, med fingrarna kan man höja och sänka ljudnivån lite diskret precis som man själv önskar med öronproppar fungerar det nog inte alls!?) En varning måste dock utfärdas till den som skall stå riktigt nära sina idoler. Står man som jag precis under en stor 300-600 kilos bjässe till högtalare måste man lita på att det är kärleksfulla arrangörer som lagenligt hängt upp dessa. Att sedan stå alldeles intill en subbas låd i höjd med hjärtat fordrar förhållandevis bra hälsa. Både Anders och jag kommer från gatan som man säger och är mer eller mindre uppväxta "på" annat än kyrkomusik. Vi gick igenom våra tidigare favoriter och ett exempel var 80-talets gruppen Television och frontfguren Tom Verlaine och då är man van vid buller och inte heller besvärad av att det låter extremt.........
Men hallå gott folk eller Gudsfolk, varför var det så få tanter och farbröder i ladan.....här är ett ypperligit tillfälle att helt gratis bekanta sig med ungdomarna och deras kultur - inte en enda predikant, äldstebroder eller samfundsdirektor inte någon. (Orsaken kan vara att många äldre är uppväxta med Bröderna Samuelsson, Curt och Roland och det är lite mjukare stil)
En "gubbe" över femto träffade jag iallafall och han berättade lite lyriskt att han behövde visa legitmation för att få sitt "armband" vilket jag inte behövde göra och då skall alla veta att han är några år äldre än mig. Har var faktiskt lite stolt över detta..............
Efter en timme och femton minuters spelning försvann Woven hand grabbarna från scenen samma väg som de kom in. Det kändes plötsligt lite tomt - tänkte att var det här allt - han sa ju inte ett enda ord förutom det svenska uttrycket "tacksåmucket". Men på festivaler är det så här, det fick jag mig berättat efteråt.
Om någon skulle fråga "Nå vad tycke du om konserten...!?"
Skulle det bli något i stil med "Vad jag respekterar och högaktar är Mr Edwards passionerande och inlevelsefulla framförandet på scenen. Att från nära håll se svetten skätta som ur en blomspruta är inponerande. Även de sparsmakade textfragment var också OK.
Skall man problematisera någonting så tar jag hjälp från en annan blogg som skriver....
"Patric är en 37-årig pastor som försöker påverka människor med sina ord och sitt liv. Han håller David Eugene Edwards som den nu levande största predikanten"..........
Vad jag tycker om predikanter i allmänhet och Edwards i synnerhet får jag blogga om vid ett annat tillfälle.
Här och nu kan jag bara konstatera att det tyvärr talas alltför ofta mer om vilket gitarrmärke och vilken sångmikrofon som används på scenen än vid själva budskapet. Detta är nog inte alltid så lustigt för någon som önskar predika med gitarren på magen.
Ja, vad gör man åt sådant !?
Men mina killar och tjejer i kön som jag aldrig fick samtala med fattar kanske mer än vad jag tror eller annars så önskar jag att de skall fatta mer av "predikan" än vad som framkom denna sena timme i Torpladan.

Debattinlägg från en gitarr evangelist

Sister O M Terrell "The Bible's Right":

you know the bible right, somebody wrong
the bible right, somebody wrong,
the bible right, somebody wrong, god knows, you're wrong

i know the bible right
somebody wrong
the bible right

the bible right, well well well, you're wrong

tell you once, tell you twice
can't get to heaven with another man's wife

the bible right,
the bible right
oh yes
the bible right
somebody wrong,

wait let me tell you can't do
can't tell lies and go there too
i know the bible right
somebody wrong the bible right
somebody wrong the bible right
somebody wrong, great god! somebody wrong.

you snuff dippers,
tobacco chewers
when you get to heaven,
you won't have no where to spit

i know the bible right
i know the bible right
ooo - bible right, somebody wrong
i mean, you are wrong

Söndag 5 augusti - en riktig höjdardag!

Bloggen: Grattis på födelsedagen, hur känns det?

RÖ: Jo, tack det är alltid trevligt med högtidsdagar då får man uppmärksamhet och får vara i centrum för en dag. Vilken stund!..... när övriga i huset kommer och sångtruddeluttar med några paket i famnen och med en frukostbricka, a´ la king size.....det inte bara känns bra, det ÄR helt fantastiskt.....!

Bloggen: Rent praktiskt hur går det till?

RÖ: Vanligtvis så får jag någon vecka innan en förfrågan från frun i huset om det är någonting speciellt som jag önskar. Nästan som ett standardsvar säger jag.....kanske strumpor. Dagen innan får jag stränga order om att inte gå upp och låter då mitt mimspelet se ut som om jag inte fattar vad saken gäller.....

Bloggen: Har du koll på vilka kändisar som delar Din glädje denna dag?

RÖ: Jo, faktisk - amerikanske astronauten Neil Armstrong, den första människan att sätta ned sin fot på månen med orden "It's one small step for man, one giant leap for mankind"....... han och jag är födda 5:e augusti och detta känns verkligt stort för mig. Sedan finns det säkert ett antal småkändisar från diverse TV såpor, men det är inte alls samma sak.

Bloggen: Dina lustigaste - ja, minnesgoda - födelsedagar genom åren?

RÖ: Jaahaa...en är iallafall när jag på 70-talet bodde i ett kollektiv. Kanske var det första året där.....ingen hade riktigt koll på HUR gammal jag när de skulle fira mig - för det var olika bud på min ålder. På min 30 år dag var vi några stycken som fjällvandrade i norra Dalarna och in på norska sidan (vid Grövelsjön, rekommenderas!) då några hade fixat till en hemmagjord tårtbit.

Bloggen: Berätta något om den där eventuella kostymen!

RÖ: Vadå, vad vet du om detta!?....Jo, en jobbarkompis sa något om "kostymer" förra vecka..... Det visade sig att han hade tagit med sig 10-15 kostymer till jobbet och erbjöd oss att prova några innan erbjudandet skulle hamna på blocket. Då skall alla veta att dessa kostymer har varit bara lite använda och inte bara det utan också suttit på hans svåger eller vad det nu är som är en r-i-k-t-i-g sport TV kändis i ........3, 4 eller 5:an, ni får lista ut det själva. SIR kostymer för 3.000:- (minst) men det blir förstås till ett kompispris.
Det fina är att det kommer att bli till en födelsedagspresent....om jag nu kommer till skott (!)
Har spaning på två gråa kostymer.......eventuell affär i morgon måndag.

Bloggen: Stort Grattis!........ och många härliga dagar fram till augusti 2008.

RÖ: .....Jahaa jooo tusen tack.....!!