I den skånska myllan

I fredags skjutsade RÖ och SÖ, HÖ till upptaktsdagen på Bibel och lärjungaskolan Strandhem i Örkelljunga, 415 kilometer från hembygden. Att det skulle bli Skåne har varit klart ganska länge, då H. tidigt i våras bestämde sig för den södra delen av landet efter ett gott researcharbete. Vad som lockade är/var en kombination av bibelskola, internat, projekt, praktik och fyra veckors utlandsresa i en gedigen kristen miljö. Även pappzis gjorde en alldeles egen research (oberoende av H. intryck och för att bilda mig en egen uppfattning) och kom fram till att detta var ett "ett riktigt bra val...". Därefter fick jag några veckor senare en liten bekräftelse över denna positiva "känsla" genom att den lilla dagstidning Världen idag hade ett reportage från detta Strandhem. Först av alla var vi på plats i god tid vilket innebar att vi fick träffa kursansvarige Lars-Åke Nilsson (sedan 70-talet) och lärare Fredrik Hector (sedan 1998) över en kopp kaffe. (Skånerost !?) För att citera Fredrik "...för mig är det viktigt att bibelordet får möta sin samtid och bli aktuell för oss idag, därför sysslar jag också gärna med frågor kring kultur och samhälle" Strandhem har haft bibelskola i någon form sedan mitten av 70-talet och drivs av Evangelisk Luthersk Mission ( ej att förväxla med EFS). Att via dotterns försorg få bekanta sig med lutherska bibelvänner var trevligt och givande. Annat "bra" är de personliga samtalen på 45 minuter vid 12-13 tillfällen under läsåret. Torsdag eftermiddagarnas aktivitet och fördjupning kallad "Paletten" och vid några tillfällen på Glimåkra folkhögskola 70 km österut låter spännande. Jag blev till och med visad runt i lokaliteterna och kunde konstatera att lektionssalarna såg ut som vilken statlig högskola som helst med whiteboardtavla, pekpinne och nästan nya stolar och bord. Efter 3 timmar i Örkelljunga fick RÖ och SÖ allt sätta sig i bilen och köra mot Ängelholm och kusten då kursstarten skulle börja klockan 17.
Skåne har hittills bara varit en transportsträcka på motorväg till och från kontinenten. Men tar man av och kör i 70 på exempelvis väg 13, 105 och 114 då blir intrycket ett helt annat.Plocka fram en sverigekarta och följ med till Magnarp vid Skälderviken. Där finns det ett vandrarhem alldeles vid strandkanten. (För oss som familj har det blivit mest Öland de senaste tolv somrarna) Denna del av västkusten har mer av kultur och mindre bad (alltid hård västlig vind , så även i lördags !) längre, högre kullar och åsar och definitivt bättre tennis........ Hovs hallar, Båstad och Gullbranna blev våra stopp och bensträckare på vägen hem norrut mot närkebygden (Östergötland är numera min transportsträcka, det finns nämligen ingen "träligare" väg än riks 50, usch för alla vägkameror och den trista terrängen)
Nu ser jag fram emot en eventuell besökshelg på Strandhem för att fortsätta samtalet över en kopp kaffe.
Att några böcker av Stefan Gustavsson ingår i kurslitteraturen tycker jag är alldeles förträffligt.