Block och penna firar tre år .....

Bloggvärlden: Det är tre år sedan Block och penna kom igång, närmare bestämt 30 april 2007 !

Block och penna: Ja, åren går fort

Bloggenvärlden: Kan det verkligen vara vettigt att sitta om skriva om kvällarna, det måste väl ändå finnas annat att göra ?

Block och penna: Njaaa, om man inte gör så stor grej av det utan ser det som en liten digital dagbok som innehåller en och annan fundering över livets vardagligheter, utifrån mitt eget perspektiv.......

Bloggenvärlden: Ångrar du inte att du började skriva över huvud taget, det måste vara tröstlöst, inte en enda kotte som bryr sig ?

Block och penna: Näää, det spelar ingen roll, ambitionen har aldrig varit att försöka att bli en kändis och få uppmärksamhet, det började som ett lite försök att formulera sig i vardagliga ting, sedan har det gått tre år, utan tanke på att sätta bloggrekord - men om du kommer åter 2015 kanske jag fortfarande håller på, vem vet?

Bloggenvärlden: Lova att det blir ett party då ...............!?

Block och penna: Näää, det blir nog tidigare än så, isåfall - kanske efter tre år !!!?

Bloggenvärlden: Läser du något av vad andra skriver ....!?

Block och penna: Jo, det finns mycket trevligt och bildande att ta del av, hittar alltid något läsvärt nytt, däremot är jag inte så förtjust i diskussioner som endast blir diskussioner, utan utbyte av tankar och ideér som annars kan kultivera och föra samtalet/-et framåt. En och annan trevlig blogg är nedlusade av kommentarer som kommenterar vad andra har kommenterat, utan hänsyn till vad som skrivits av blogginnehavaren - märkligt !

Bloggenvärlden: Grattis till dessa tre år

Block och penna: Tackar, tackar - det värmer att höra

Bloggenvärlden: Har du något att tillägga !?

Block och penna: Näää ...........!?

Kristdemokratisk filosofi (..finns den ?) - under luppen

En stark och modern kristdemokrat - T.S. Eliot bok (Gebers, 1947)

Plockade nyligen åt mig en liten folder med rubriken "Kristdemokratisk filosofi" (ej bild) utgiven av ungdomsförbundet och med studentförbundets goda minne och support, då det var i universitetsmiljö jag fick syn på informationen. Intressant - Hägglund, Odell och Maria Larsson kanske inte är kända för att använda sig av något tyngre artilleri i den politiska debatten. Inte heller ungdomsförbundet har imponerat på mig under årens lopp, på åttiotalet konverterade faktiskt två, tre stycken ledamöter i styrelsen till katolicismen, för några år sedan var ordföranden öppet av annan sexuelläggning än vad "partiet" försöker att profilera. I fjol försökte Ella Bohlin ta sig till Bryssel och en plats i EU med hjälp av en banal och något simpel fråga, snusförbudet. Detta sammantaget "låter" inte speciellt logiskt, klokt och eftertänksamt.
T. S. Eliot funderar: "Idén om ett kristet samhälle kan vi acceptera eller förkasta, men om vi skall kunna acceptera den, måste vi behandla kristendomen med mera intellektuell respekt, än vad vi är vana vid. Vi måste behandla den som en fråga som i första hand angår individens tanke och inte hans känsla..." i sitt lilla häfte (sid 8). Eliot är ingen filosof men med en poets känslighet kan han ändå reflektera och uttrycka något som inte dagens ungdomar med politiska ambitioner är i närheten av. Det är valtider och ungdomsförbundet med Charlie (jo, bara Charlie) i spetsen är i fullgång, förebilder är gamle Aristoteles och den något yngre Thomas av Aquinos (1225-1274). All denna "gammelitteratur" har nog Kristdemokraternas institut för filosofi - Civitas inspirerat ungdomarna till att läsa och studera, men frågan uppstår om det satt sina spår och format en "kristdemokratisk filosofi". Civitas hade för några år sedan en litteraturlista som till 99,9 % var upptecknad med "katolska böcker" i ämnet. Det kan låta som denna sidas textförfattare skulle vara anti mot den romerska grenen av kyrkan, nix, bara att jag är förvånad över att ingen lutheran eller möjligen calvinist fått lämna ett bidrag till att kultivera och göra unga och gamla till - inte bara känslosamma kristdemokrater som vill behålla makten, utan också ett tänkande kristdemokratiskt släkte - säg, Kristdemokratiskt filosofisläkte.
(...om detta finns mer att berätta, men då vid ett annat tillfälle)

Gresham Machen (1881-1937) - har nått vettigt att säga, fortfarande

Jag skulle säkert hamna i kategorin gammalmodig och mossig, om något som petar in folk i fack, fick läsa detta. Första gången jag fick höra talas om Gresham J Machen (1881-1937), var genom Per Landgrens bok Fundamentalism - Bibeln, skapelsen och människan (1989). Detta födde ett litet intresse att försöka ta reda på mer om vem denne Machen var, en liten skrift Christianity and Liberalism fanns översatt till svenska på 30-talet. Denna fick jag tag på efter diverse turer genom ett antikvariat. Francis Schaeffer var inspirerad av honom, William Lane Craig likaså. Kjell O Leijon, professor i religionsvetenskap, har visat på hans betydelse, i boken Till kristendomens försvar där han introducerar John Gresham Machen och hans kamp mot liberalismen för en svensk publik. Machen var tydlig med att “liberalismen” i stora stycken var (och är) en annan religion och inget annat….. Lär man sig hur en äkta “tjuga” ser ut och känns i handen – behöver man inte oroa sig – för då vet man hur eventuella oäkta sedlar ser ut.
Christianity and Liberalism kan var en hjälp om man skall orientera i det teologiska landskapet, när televisionen går på spaning efter gud i programmet Åh, Herregud med hjälp av ståuppare som teologiska utbildningar sätter doktorshatt på och mycket annat modernt i denna tid.

-

Tyckte att det passade att skriva med litet g när SVT gör så med sitt program...Åh, Herregud

Abraham, Isak och Jakobs Gud stavas alltid med stort G.........!?

Lite om Sturmark och att vi alla är ateister !!

William Lane Craig - On Guard

Publicerad av David C. Cook 2010
-------------------------------------

Hörde i påskveckan en föreläsning "Tro, vetande och modern humanism" av Christer Sturmark, det blev lite om gröna svanar, snömannen och storsjöodjuret. Dessutom fick vi även höra att ateist betyder inte att jag vet att Gud inte existerar, utan det betyder att jag tror att Gud inte existerar. "Dessutom måste man fråga sig vilket gudsbegrepp är det vi pratar om, frågar någon mig om jag är ateist då frågor jag i förhållande till vilken gud då? Sanningen är den att de allra flesta människor på jorden är ateister. Kristna är ateister till de hinduiska gudarna och hinduer är troligtvis ateister till de grekiska gudarna, osv osv jag är möjligen ateist till ytterligare en gud ......"

Ja, vad skall man säga om detta, då blev jag betydligt gladare när utan tvekan den skickligaste försvararen av kristen tro, William Lane Craigs bok On Guard låg i brevlådan, dagen efter. Det pågår lite varstans diskussioner över uppståndelsen och vart Jesu kropp tog vägen, då är kapitel 9 "Did Jesus rise from the dead?" en hjälp för alla som eventuellt stöter på någon nyhumanistisk förkunnare, i något sammanhang. Att då kunna lyfta "garden" (...utan att slå till fysiskt) och med hjälp av några argument från Lane Craigs långa apologetiska liv och leverne, förtälja för denna person hur det egentligen förhåller sig med den saken, är inte alls fel.

Det är kanske inte någon bok för nattduksbordet och läsning strax innan sömn, nej det fordras att man är någorlunda vaken. En bok som räcker riktigt länge och som man säkert aldrig blir färdig med, om någon förstår vad som menas med detta.

Med önskan om många härliga lässtunder.

William Lane Craig och Christer Sturmark

Två glada författare och debattörer, men med olika utgångspunkter och slutsatser

Andy Statman - musikaliskt division 1

Andy Statman en man som hanterar mandolin och även klarinett på ett ypperligt sätt, här med en tolkning av Floyd Cramers gamla goding Last Date. Vad säger man, ingen överdrift att säga att de spelar i den musikaliska division 1 serien. Inspelad i Asheville, North Carolina den 14 februari i år om någon får för sig att leta rätt på spelstället, till ett annat år. Funderar över om en kille som Andy Statman skulle kunna göra en spelning i exv. södra Sverige, jag tänker på att han bär en sån där kippa, ni vet. Ingen har väl undgått att höra att synagogan i Malmö mer eller mindre är inhägnad, allt för att trygga den gudstjänstfirande judiska församlingen. Skall man sätta en etikett på musiken kan man väl säga, möjligen en variant på temat klezmer.
God lyssning





Andy Statman på mandolin, Jim Whitney på bas, Larry Eagle på trummor och en speciell gäst Hank Bones på gitarr

The Scapegoat - Syndabocken

The Scapegoat, William Holman Hunt,
oil on canvas - 87 cm x 139.8 cm

Att måla exv. försoningen är naturligtvis omöjligt på annat sätt än i "bilder", Holman Hunt (1827-1910) har tilldragit sig min uppmärksamhet tidigare och hans försök att avbilda - det religiösa. Man kan säga mycket om Hunt och "det prerafaelitiska sällskapet", men det har andra redan gjort betydligt bättre än en amateur som jag - över deras måleri. Riktar in med på tavlan ovan, som en liten kulturell betraktelse i påsktid. Hunt målade denna något större duk under en vistelse i det heliga landet, han fick idén till motivet när han studerade Talmud.
På försoningsdagen blev en get utdrivet ur templet med ett rött stycke kläde på huvudet, bärande med sig synder i församlingen. Hunt ansåg att gamla testamentets syndabock var en förebild av nya testamentets Kristus, vars lidande och död på samma sätt bortfaller människans synder. Intressant med dessa två inskriptioner på ramen, ovan Jes 53:4 Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad, nedan 3 Mos 16:22 Så skall bocken bära alla deras missgärningar på sig ut i vildmarken; man skall släppa bocken ute i öknen.
Ett modernt ställföreträdande exempel för att försöka att komma påskens drama nära - Guds ställföreträdande uppgift - är den polske franciskanermunken Maximilian Kolbe som tog en annans plats i koncentrationslägret Auschwitz. När den dagliga förnedrande uppställningen på gårdsplan, några fångar blev uttagna till avrättning (slumpvist genomföras för att avskräcka) blev och en av dessa skrek att han var gift och hade barn, steg fader Kolbe fram och frågade om han fick ta mannes plats. Hans erbjudande accepterades av lägerledningen och han hamnade i en källarhåla där han lämnades att dö av svält.

Fotnot: Maximilian Kolbe dog i Auschwitz - 14 Augusti 1941, jag har dessutom själv besökt Auschwitz, 2005, har Du möjlighet så prioritera, res dit före London, Elfenbenskusten eller Thailand - eller vad som kan tänkas tilldra sig intresse, gör det !!!