En stark och modern kristdemokrat - T.S. Eliot bok (Gebers, 1947)
Plockade nyligen åt mig en liten folder med rubriken "Kristdemokratisk filosofi" (ej bild) utgiven av ungdomsförbundet och med studentförbundets goda minne och support, då det var i universitetsmiljö jag fick syn på informationen. Intressant - Hägglund, Odell och Maria Larsson kanske inte är kända för att använda sig av något tyngre artilleri i den politiska debatten. Inte heller ungdomsförbundet har imponerat på mig under årens lopp, på åttiotalet konverterade faktiskt två, tre stycken ledamöter i styrelsen till katolicismen, för några år sedan var ordföranden öppet av annan sexuelläggning än vad "partiet" försöker att profilera. I fjol försökte Ella Bohlin ta sig till Bryssel och en plats i EU med hjälp av en banal och något simpel fråga, snusförbudet. Detta sammantaget "låter" inte speciellt logiskt, klokt och eftertänksamt.
T. S. Eliot funderar: "Idén om ett kristet samhälle kan vi acceptera eller förkasta, men om vi skall kunna acceptera den, måste vi behandla kristendomen med mera intellektuell respekt, än vad vi är vana vid. Vi måste behandla den som en fråga som i första hand angår individens tanke och inte hans känsla..." i sitt lilla häfte (sid 8). Eliot är ingen filosof men med en poets känslighet kan han ändå reflektera och uttrycka något som inte dagens ungdomar med politiska ambitioner är i närheten av. Det är valtider och ungdomsförbundet med Charlie (jo, bara Charlie) i spetsen är i fullgång, förebilder är gamle Aristoteles och den något yngre Thomas av Aquinos (1225-1274). All denna "gammelitteratur" har nog Kristdemokraternas institut för filosofi - Civitas inspirerat ungdomarna till att läsa och studera, men frågan uppstår om det satt sina spår och format en "kristdemokratisk filosofi". Civitas hade för några år sedan en litteraturlista som till 99,9 % var upptecknad med "katolska böcker" i ämnet. Det kan låta som denna sidas textförfattare skulle vara anti mot den romerska grenen av kyrkan, nix, bara att jag är förvånad över att ingen lutheran eller möjligen calvinist fått lämna ett bidrag till att kultivera och göra unga och gamla till - inte bara känslosamma kristdemokrater som vill behålla makten, utan också ett tänkande kristdemokratiskt släkte - säg, Kristdemokratiskt filosofisläkte.
(...om detta finns mer att berätta, men då vid ett annat tillfälle)
2 kommentarer:
Ja, det är väl bara att erkänna att lutheraner dessvärre varit rätt slätstrukna på det politisk-filosofiska planet. Men om man ska jämföra partiers bakomliggande filosofiska grundsyn så ligger Kd ändå långt långt före andra partier. Jämför exempelvis med Moderaterna (bara namnet väcker ju frågetecken: "lagom-partiet")som bara är ett enda mischmasch av ideologiskt smörgåsbord...
Att sen partiet ibland distanserar sig från Thomas i realpolitiken är förstås tråkigt. Men sämre ideologisk grund kan man stå på.
Tack Per för inlägget.
Det är valår och jag tänkte scanna av partiernas löften och lockelser. Har under alla år varit trogen och lagt min röst "på" samma parti, utan problem.
När jag stöter på foldrar och information från "mitt parti", blir jag inte speciellt upprymd, därför att det är samma "mantra" år ut och år in, det blir lite för mycket overhead, långt borta (..både i tid och rum) med Aristotelse, af Aquinos och Leo XIII för vanliga väljare, sympatisörer och kanske t.o.m. valarbetare.
Jag efterlyser en balanserad blandning av klassiska och samtida tänkare och samhällsbyggare, vilket jag inte funnit i litteraturlistor jag läst. (..där är dessa 99,9 procent rådande)
Skicka en kommentar