Något om Pastor Bob - ännu en gång !

Klicka på bilden för att se den i STÖRRE format

Nu är det dags igen för en kommentar över serietecknaren Bud Grace och dennes "Pastor Bob". Minst ett par gånger om året dyker denne Bob upp i serien Ernie - som dagligen finns i lokalbladet Nerikes Allehanda. Idag är han här igen, denne besynnerlige, osympatiske och enfaldige TV evangelist. Humor är en sak men detta är något helt annat - ganska fritt från det "roliga" - nämligen en häpnadsväckande karikering av en av grundbultarna i församlingslivet - nämligen givandet. Denna girighet som porträtteras i dessa serierutor är inget annat än bildskaparens egen verklighetsfrämmande b-i-l-d av vad som pågår i "kyrkan" beträffande givandet. Att det skulle röra sig om fromma snåljåpar som skänker några femtio öringar och en och annan krona i "hatten".

Nej, jag känner församlingar där tiondegivande av den skattade inkomsten praktiseras av stora delar av församlingen. Av dessa insamlade medel är ambition att 50% skall gå till "missionen" dvs. konkreta nyttiga projekt som barnhem och högre utbildning för människor med särskilda behov och olika bokstavskombinationer.

Det enda rimliga vore att ge Ernie respass ut ur tidningssidan (time out) och varför inte en liten tur ut och in i verkligheten - den pastorala verkligheten.

Det m-å-s-t-e väl finnas tecknade serier med skratt, charm, eftertänksamhet och en gnutta - sanning !?

Ingen vinterbild - ingen bild i vinter.....!?

(Bara att erkänna att jag inte tagit denna bild)

Nu när snötäcket snart är halvmetern högt och når upp till fönsterblecket på huset, skulle jag denna februari söndag försöka att dokumentera all denna snö - med några bilder. Att det blivit svensk normalvinter efter decienner av grönvinter måste förevigas - var tanken och uppsåtet. Efter några varv runt kåken insåg jag att det inte skulle bli någon kanonbild att spara till eftervärlden. Med dagens digitalteknik kunde jag på stående fot snabbt konstatera att den där drömbilden aldrig gick att åstadkomma. Men det kommer nog fler tillfällen för denna snö kommer aldrig att ge vika för tidig vårsol..........den ligger nog till "Snö i juli" som Lars Englund skrev.

Konsten att provocera .....

T-bana och polispiket

Kanske detta korta inlägg kan vara provocerande, men tanken är inte att provocera men om det mot förmodan ändå är provocerande att man tar två exempel på hur man kan provocera och att något av dessa kan uppfattas som mer provocerande än det andra - är inte juste. Att polisprovokationer emellanåt förspråkas uppfattar vissa som oerhört provocerande och oetiskt att försöka frammana brott genom - att provocera. Även Göran Perssons fru Anitra (lustigt nog vd för Systembolaget) var inne på detta för något år sedan när hon ville att polisen skulle ges rätt att beställa och köpa illegal sprit av langare för att kunna bevisa brott. Rätt eller fel.

Nu har en annan provocation - den har faktiskt redan skett - den där då en konstfacksstudent i bästa rusningstrafik rusat in och klottrat och kvaddad en t-banevagn kommit till allmänhetens kännedom. "NUG" som gjorde examensarbetet i vagnen vill inte göra några kommentarer (........är man skyldig SL 100.000 kronor gäller det naturligtvis att förbli "maskerad") Rätt eller fel. Varför har lilla Sverige alltid så svårt för att bestämma sig för vad som är rätt eller fel. Informationsansvarig på konstfack Mabel Selin säger varken bu eller bä – "om det visar sig att den har tillkommit på ett olagligt sätt, då har vi gjort fel". . En konstnär (Lars Vilks) har på annan plats sagt att samtidskonsten berör och provocerar. Den får oss att gråta, skratta och kan göra oss fly förbannande. Samtidskonsten säger något unikt om vår tid och besitter en makt som gör det angeläget att prata om den. Det blir sköna samtal och vilda diskussioner tillsammans med…”

Inte undra på att många "Svenssons" vill att Eva Swartz 900 sidiga kulturutredning bör bantas betydligt (ekonomiskt !) Statliga Konstfack stöttar provokatörer medan statliga Polismyndigheten (allafall) i skrivande stund inte får eller kan provocera fast tjuvarna. Fast man har resurser och kunnandet att - provocera

Ena å andra sidan.............lite märkligt.

Rätt eller fel !?

Kanske lite provocerande att i detta sammanhang visa

några Jan Vermeer (1632 -1675) tavlor

Gamle Charles Darwins 200år ?

Darwin och hans rottweiler Dawkins

-------------

Charles Darwin uppmärksammas på olika sätt denna vår, då han fyller 200 år - just idag. Bl.a. kommer professor emeritus Staffan Ullstrand till min hemstad stad, Örebro i april för att berätta om att Darwin fortfarande är vi god vigör (föreläsningen heter: Charles Darwin, född 1809 och fortfarande vid god vigör) Hur det förhåller sig med den saken skall bli intressant att se då den gode Charles såg lite gammal och sliten ut redan på 1870-talet. Lite lustigt att tala om hans vigör idag, inte en enda bild vare sig från 1900-talet eller vårt 2000-tal finns på den gode. Däremot väldigt många och stora bilder på hans rottweiler Dawkins. Bläddrade för en tid sedan i Neil Postmans (f. 1931 och gick ur tiden 2003) bok om skolan och behovet av meningskapande berättelser. Enkelt uttryck så kan man väl uttrycka att Postman förespråkar att det är faktiskt är "bra" att ha en gud. Citat: "För att skolan ska vara meningsfull måste barnen, föräldrarna och deras lärare ha en gud........." vidare några sidor senare "De sista 150 åren har inte varit gynnsamma för gudarna . Charles Darwin stod för det första påhoppet genom att avslöja att vi inte var Guds barn utan apornas avkomma: Avslöjandet krävde sin tribut. Darwin led av ständiga magplågor som medicinska historiker inte har funnit någon förklaring till. Emellertid höll Darwin envist fast vid sin uppfattning och hoppades att andra skulle bli inspirerade och styrkta av hans upptäckt. Han trodde att den stora evolutionsberättelsen skulle kasta ljus över historien. men det gjorde inte så stort intryck som Darwin hoppats och det psykiska trauma han åsamkade mänskligheten bär vi fortfarande med oss, om än nödtorftigt överskylt......"

En egen liten tolkning, med gud eller gudar menar Postman berättelser, stora sammanhållande berättelser. Dessa berättelser hjälper oss att förstå vårt förflutna och se sin framtid, utan berättelser förlorar livet sin mening. Om livet saknar mening har kunskapstillägnelsen inget syfte, utan syfte blir skolan (i Postmans skolfall) en förvaringsplats.

Jag tycker att Postman uttrycker det ganska bra och det blir ett - lite annorlunda - försvarstal för den stora (skapelse)berättelsen - som vi härmed, trots Darwins jubileumsår borde damma av och använda i klassrummet och på andra håll ....... för det meningsfulla.

Det där med Darwins rottweiler Dawkins är en lång historia som jag får ta´ vid ett annat tillfälle

The Messi Show

Jag instämmer till hundra procent i mina bloggkompisar - Rune, Rolf och Ralf - lyriska kommentarer av fotbollslaget Barcelonas framfart i - La Liga.
Det där med ett nobelpris borde verkligen diskuteras - varför har man ett litteraturpris som oftast går till någon udda författare som ingen läser.
Barcelona har miljontals läsare - förlåt tittare .....................