Darwin och hans rottweiler Dawkins
-------------
Charles Darwin uppmärksammas på olika sätt denna vår, då han fyller 200 år - just idag. Bl.a. kommer professor emeritus Staffan Ullstrand till min hemstad stad, Örebro i april för att berätta om att Darwin fortfarande är vi god vigör (föreläsningen heter: Charles Darwin, född 1809 och fortfarande vid god vigör) Hur det förhåller sig med den saken skall bli intressant att se då den gode Charles såg lite gammal och sliten ut redan på 1870-talet. Lite lustigt att tala om hans vigör idag, inte en enda bild vare sig från 1900-talet eller vårt 2000-tal finns på den gode. Däremot väldigt många och stora bilder på hans rottweiler Dawkins. Bläddrade för en tid sedan i Neil Postmans (f. 1931 och gick ur tiden 2003) bok om skolan och behovet av meningskapande berättelser. Enkelt uttryck så kan man väl uttrycka att Postman förespråkar att det är faktiskt är "bra" att ha en gud. Citat: "För att skolan ska vara meningsfull måste barnen, föräldrarna och deras lärare ha en gud........." vidare några sidor senare "De sista 150 åren har inte varit gynnsamma för gudarna . Charles Darwin stod för det första påhoppet genom att avslöja att vi inte var Guds barn utan apornas avkomma: Avslöjandet krävde sin tribut. Darwin led av ständiga magplågor som medicinska historiker inte har funnit någon förklaring till. Emellertid höll Darwin envist fast vid sin uppfattning och hoppades att andra skulle bli inspirerade och styrkta av hans upptäckt. Han trodde att den stora evolutionsberättelsen skulle kasta ljus över historien. men det gjorde inte så stort intryck som Darwin hoppats och det psykiska trauma han åsamkade mänskligheten bär vi fortfarande med oss, om än nödtorftigt överskylt......"
En egen liten tolkning, med gud eller gudar menar Postman berättelser, stora sammanhållande berättelser. Dessa berättelser hjälper oss att förstå vårt förflutna och se sin framtid, utan berättelser förlorar livet sin mening. Om livet saknar mening har kunskapstillägnelsen inget syfte, utan syfte blir skolan (i Postmans skolfall) en förvaringsplats.
Jag tycker att Postman uttrycker det ganska bra och det blir ett - lite annorlunda - försvarstal för den stora (skapelse)berättelsen - som vi härmed, trots Darwins jubileumsår borde damma av och använda i klassrummet och på andra håll ....... för det meningsfulla.
Det där med Darwins rottweiler Dawkins är en lång historia som jag får ta´ vid ett annat tillfälle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar