Frizon - en fri zon från tanter och farbröder !?

Fredagkväll. Efter en veckas knot blev det att ligga på locket för att vila. 9 av 10 tillfällen blir det att man somnar (detta är ett typiskt manligt beteende, som jag har jag fått bekräftat av åtskilliga andra....) Blir väckt vid halvsju av en i huset -"Du, det är telefon...". I andra änden frågar - vi kallar honom Anders - "Vill du med till Torp och lyssna....Jo, jag bjuder...." Som tonårsförälder är jag ganska så väl initierad av vad som händer i ungdomsvärlden. Därför behövde han inte väcka mig riktigt helt för att jag skall fatta att det var Woven hand som han vill ha med mig på......(David Eugene Edwards 16 Horsepowers gamle gosse är en av "Anders" favoriter sedan några år tillbaka) För två veckor sedan lånade - hör och häpna - frun i huset, två 16 Horsepower skivor av denne man och dessa har snurrat lite nu och då här hemma. (.....utan vetskap vad som väntade på Frizon - det låter som en saga !?)
Jag hade hört av frun tidigare i veckan att folk över 50 gick in gratis, precis som på Roskilde, Hultsfred och andra bullriga festivaler. Kvart i åtta bar det iväg från mina grindstolpar. På vägen ut till Torpladan på slingrande väg över västra delarna av närkeslätten - i rallyfart, mjukade Anders och jag upp våra egna hörselgångar med några spår från Edwards sista platta. Nästan framme vid ladan gjorde jag en liten reflektion över att det knappast var några bilar på parkeringen. "Vad är allt folket, tro"!?
Väl framme kom jag på att det att naturligtvis inte går att jämföra med midsommarfirandet i juni, då åkermarken är täckt med 1000-tals bilar. Dagens miljömedvetena ungdomar åker naturligtvis buss eller får skjuts fram och åter av morsan, farsan eller med farfar - som i min familjs fall.
Vid biljettköpet fick jag bekräftat av en leende tjej i informationskuren att....."Jo, 50 sträcket gällde, så det kostade inget". Lite orättvist då Anders får vänta tills nästa år för att komma in - gratis.
Med "armbandet" väl synligt var det bara att kliva igenom kontrollen, helt gratis. Väl inne på området så softade vi runt lite, tog en kaffe och tog sedan plats i konsertkön. Max 10 personer hade vi framför oss som hade samma tanke.....har gäller det att skaffa sig bra plats och inte hamna längst bak i en halmbal - långt bort från scenen där allt händer!?
Vänteköer är ypperliga tillfällen att göra nya bekanskaper, runt Anders och mig stod det killar och tjejer, som aldrig tidigare varit i närheten av någon kristen lada överhuvudtaget. Vilket guldläge att få snacka med sådan intressanta människor med en annan kultur både på utsidan och insidan. Nu blev det inte så, utan plötsligt stod det vid min sidan en örebroare i förskingringen....då kan man inte vara oartig och påbörja samtal med okända kökillar och tjejer (även om det vart oerhört intressant).
När dörrarna slogs upp efter en halvtimme var det lätt att ta sig fram till kravallstaket vid scenen. Om jag har chans att välja så blir det alltid längst fram.....i bussen bredvid chauffören, i kyrksalen nästan längst fram och aldrig vid tre och fyrbarnsföräldrarna längst bak - eller i cockpit hos piloten ( ... Hörde berättas av en mina tjejer att en svenska på en inrikes flight i afrika fick sitta i cockpit till sammans med en nedsövd k-r-o-k-o-d-i-l
- observera att detta är en sann historia!)
Tillbaka till Frizon och fredagkväll. Att hänga över staket med båda pekfingrarna i öronen som proppar fungerade alldeles förträffligt (ett tips till alla frizonare 2008, med fingrarna kan man höja och sänka ljudnivån lite diskret precis som man själv önskar med öronproppar fungerar det nog inte alls!?) En varning måste dock utfärdas till den som skall stå riktigt nära sina idoler. Står man som jag precis under en stor 300-600 kilos bjässe till högtalare måste man lita på att det är kärleksfulla arrangörer som lagenligt hängt upp dessa. Att sedan stå alldeles intill en subbas låd i höjd med hjärtat fordrar förhållandevis bra hälsa. Både Anders och jag kommer från gatan som man säger och är mer eller mindre uppväxta "på" annat än kyrkomusik. Vi gick igenom våra tidigare favoriter och ett exempel var 80-talets gruppen Television och frontfguren Tom Verlaine och då är man van vid buller och inte heller besvärad av att det låter extremt.........
Men hallå gott folk eller Gudsfolk, varför var det så få tanter och farbröder i ladan.....här är ett ypperligit tillfälle att helt gratis bekanta sig med ungdomarna och deras kultur - inte en enda predikant, äldstebroder eller samfundsdirektor inte någon. (Orsaken kan vara att många äldre är uppväxta med Bröderna Samuelsson, Curt och Roland och det är lite mjukare stil)
En "gubbe" över femto träffade jag iallafall och han berättade lite lyriskt att han behövde visa legitmation för att få sitt "armband" vilket jag inte behövde göra och då skall alla veta att han är några år äldre än mig. Har var faktiskt lite stolt över detta..............
Efter en timme och femton minuters spelning försvann Woven hand grabbarna från scenen samma väg som de kom in. Det kändes plötsligt lite tomt - tänkte att var det här allt - han sa ju inte ett enda ord förutom det svenska uttrycket "tacksåmucket". Men på festivaler är det så här, det fick jag mig berättat efteråt.
Om någon skulle fråga "Nå vad tycke du om konserten...!?"
Skulle det bli något i stil med "Vad jag respekterar och högaktar är Mr Edwards passionerande och inlevelsefulla framförandet på scenen. Att från nära håll se svetten skätta som ur en blomspruta är inponerande. Även de sparsmakade textfragment var också OK.
Skall man problematisera någonting så tar jag hjälp från en annan blogg som skriver....
"Patric är en 37-årig pastor som försöker påverka människor med sina ord och sitt liv. Han håller David Eugene Edwards som den nu levande största predikanten"..........
Vad jag tycker om predikanter i allmänhet och Edwards i synnerhet får jag blogga om vid ett annat tillfälle.
Här och nu kan jag bara konstatera att det tyvärr talas alltför ofta mer om vilket gitarrmärke och vilken sångmikrofon som används på scenen än vid själva budskapet. Detta är nog inte alltid så lustigt för någon som önskar predika med gitarren på magen.
Ja, vad gör man åt sådant !?
Men mina killar och tjejer i kön som jag aldrig fick samtala med fattar kanske mer än vad jag tror eller annars så önskar jag att de skall fatta mer av "predikan" än vad som framkom denna sena timme i Torpladan.