William Lane Craig - skribent och debattör
Credoakademin gav i höstas - äntligen - ut en William Lane Craig bok i svensk språkdräkt. Lane Craig kan man säga mycket gott om, en dubbeldoktor, i teologi och filosofi. En person som på ett nästan märkligt sätt på egen hand åstadkommit respekt för "trosfrågor" i vida kretsar, långt utanför kyrkornas och teologiska högskolornas inflytelsesfär. Egentligen är det lustigt att ingen försök locka hit denne man - som inte varit i här i landet sedan Sverigeturnén 2001. Vi får nöja oss med boken så länge, passar här på att puffa för att någon skall få modet att arrangera en ny turné vid lämpligt tillfälle. No Easy Answers kom ut redan 1990 och i en något bearbetad version med annat namn 2003. Man kan säga att det är 20 åriga gamla texter som hittat hit till oss i norrlandet, men ack så aktuella och klargörande. Boken berör handfasta "ämnen" som obesvarade böner, misslyckanden, aborter, lidande och onska, långt från akademiska klurigheter och kallprat. I första kapitlet - tvivel, gömmer sig några riktigt bra och klargörande rader om förnuftet. Tänkte uppehålla mig vid dessa förnuftiga rader om vilken plats förnuftet borde och skall ha i en trosmänniska för att denne inte skall vika av från vägen och vandringen och hemfalla till ett kritiskt och snusförnuftigt tänkande. Bokens titel förtäljer oss om att det inte är några enkla frågor och naturligtvis heller inga enkla hurtfriska svar som radas upp per automatik. Lane Craig böcker är inte några snälla uppbyggelse eller andaktsböcker som stryker medhårs har är det lite mer av uppfordrande och kärvhet - som vi många gånger behöver (.......läsa och höra). Han har erfarenhet av att det funnits en attityd i collegemiljö att det varit en dygd att tvivla på sin tro, utan detta tvivel har man uppfattats som naiv och ja, till och med efterbliven. Hur förhåller man sig till tro och förnuft, hur vet jag att min tro är sann, på grund av förnuftsmässiga skäl och bevis? Jo, filosofen Lane Craig är verkligen också även hemma i teologins värld och kan då rakt på sak säga att vi vet att vår tro är sann på grund av den helige Ande självbekräftande vittnesbörd inom oss. Vi sluter oss inte logiskt till att vår tro är sann på grund av belägg och bevis. "Frälsningsvisshetet" - betänk, när hörde du skolad filosof säga ett sådant ord, inte vet jag iallafall. Paulus talar om en om en djup och rik insikt och en djup övertygelse, ibland kallar vi denna erfarenhet för frälsningsvisshet, frälsningen innebär att Gud finns, att Jesus sonade våra synder, att han uppstod från de döda och så vidare. Det är tre som vittnar; Anden, vattnet och blodet och dessa är samstämmiga. Vi godtar människors vittnesbörd, men Guds vittnesbörd betyder mer ...........det är tyvärr inte alla predikanter som har en sådan karhet över vad det handlar om som denne filosof. Nya testamentets syn är alltså att vi i grund och botten vet att vår tro är sann på grund av Guds helige Andes självbekräftande vittnesbörd. Vilken plats har då förnuftet ? Här lånar en distinktion från gamle reformatorn Martin Luther. Luther skilde nämligen mellan förnuftet som domare (magisterial) och förnuftet som tjänare (ministerial) I denna förra aspekten sätter sig förnuftete till doms över evangeliet och avgör om det är sant eller inte. I den senare aspekten rättar sig förnuftet efter evangeliet och ställer sig i dess tjänst. När förnuftet intar en dömande - bedömande ? - roll, tillskansar den sig en plats och "roll" den inte skall ha´. Bara detta utredande av förnuftets plats i tillvaron är värt bokpriser á ca. 180:-. Med risk för att det skall bli för mycket citerande, avslutar jag med: Så länge som förnuftet fungerar som evangeliets tjänare, kan vår visshet om tron inte undergrävas. Det är först när vi tillåter (obs, faktiskt tillåter) förnuftet att tillskansa sig en dömande roll och inta den helige Andes plats som tvivlen börjar bli farliga. Jag är inte emot högskolestudier, vem kan vara det, men jag har sett under åren flera exempel på just detta att troende gett sig in i grundkurser i filosofi och under tiden blivit alltför förnuftiga (..till och med på kort tid) och "utvecklat" det som Lane Craig talar om, en dömande, kritiska och inte alltid sund hållning till inte bara hallelujaförsamlingens liv och arbete. Därför är Lane Craig så himla viktig för oss alla oavsett ålder, gender eller kyrkotillhörighet - det går att undvika att bli magisterial förnuftigt troende - med rätt undervisning, detta är min absoluta övertyelse (....min ministeriala förnuftighet)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar