En skön sjungande broder Lazaros - har kommit ut !

Bara ord kan inte förändra så mycket, det blir krusningar på ytan. Men med lite, kanske inte alltid så lite heller för den delen, musikunderstöd kan orden göra under. Irmão Lázaro, eller m.a.o broder Lazaros , en kille med mycket musiken i kroppen vet hur det skall låta. Med ett förflutet i Olodum, en musikalisk supergrupp av det kändare slaget, som anlitats av bl.a Paul Simon på sin The Rythm of the Saints skiva från 1990. (de var med på en Michael Jackson video likaså) Olodum är inte bara musik, det är en "kulturell rörelse" i Brasilien, med mycket på sin lyra. Att uppmuntra självkänsla och stolthet bland Afro brasilianare, och kämpa för medborgerliga rättigheter för alla marginaliserade grupper genom teater och andra aktiviteter. Att välja in Guds son i sin egen tillvaro behöver inte innebära ett utplånande av intresse, talang och gåvor. Tvärtom med en helgelseprocess kan man "komma ut" betydligt starkare. Det jag har hört och sett av Irmão Lázaro, befäster bara denna tes, en kille med pondus och mycket värme. En upptäckt man gör är att många, riktigt många gospelbrassar inte bara hanterar gitarr de är också i dess rätta namn, "predikanter". Man kan nog säga utan omsvep att musiken har en betydligt större social betydelse där i södern än här uppe i norr.
Kikar man närmare under yta på vad som är drivkraften i olodumröreslen kan man väl säga något genom att härleda namnet "olodum". Olorun eller olodumare är den högste guden i mytologin yourubafolket i Nigeria, då skall alla veta att youruba är etniskt den största gruppen i Nigeria och troligen i hela Afrika (ca 40.000.000) Det är inget att oja sig över bara att konstatera och samtidigt kan man väl säga att Broder Lazaros har valt in en betydligt större gud, den med stort G. Det hörs när han drar igång att den "nye" guden betyder något väsentligt i hans tillvaro.

ca 1o minuter av Meu Mestre/Morar no Céu (obs! engelsk text)