En liten kortis om att vi inte bör ringakta den ringa begynnelsen. Vem kunde veta att den lilla gossen Albert skulle växa upp och bli ett - i folkmun kallad - geni. Även den lilla illaluktande östtyska trabanten som var den enda bil som medborgare i gamla DDR kunde köpa, dessutom efter flera års köande..... ringaktades oftast av personer med bättre och större bilar på den andra sidan muren. Dessa bilar (på västra sidan) var till ingen nytta för herr och fru Wartburg, de fick allt beställa där lilla trabanten om det skulle bli ett bilköp - överhuvudtaget (på den östra sidan).
Även idag kan man emellnåt märka att alla kanske inte ser embryot till något mycket större än vad det just nu (just då) ser ut att vara. Det kan vara på arbetsplatsen, i föreningslivet, ja till och med i kyrkan. Många drömmer om någonting riktigt stort på en gång och förstår inte alltid att det finns en tillväxt och utvecklingsfas som har (tar) sin tid. Många vill leda och "chefa" utan att ta ansvar och vara en del av "jobbet" som tar sin tid och inte alltid är så glamoröst som man tror. Trabant står - i detta fall - för det enda som vi har vid handen och måste "acceptera" i väntan på att våra drömmar skall bryta igenom och bli till verklighet.
Tingen faller inte på plats (eller faller ihop) vid blotta åsynen det fordras mer än så - stort mod och en stor portion frimodighet och ett hårt arbete för att alltihop skall vara möjligt - för det kan vara så att alla inte gillar det vi håller på med.....
3 kommentarer:
hej,
först: varför kursiv stil hela vägen? det blir svårläst ...
du har nog rätt i att man inte bör förakta den ringa begynnelsen! det är ofta rent oförnuftigt. men jag vill gärna vända på det: måste allt bli stort? speciellt kyrkan sysslar ofta med medlemsmaximering och stora kyrkbyggen. och storhetstänkandet orsakar snart tunnelseende.
kan du se att framgångstanken (du har nämnt einstein och ett gäng lyckade vänner till dig på golfbanan) lätt gör att man glömmer dem som inte orkar med och aldrig blir framgångsrika, eller dem som lämnar sitt sammanhang för att de inte platsar eller inte får utrymme att utvecklas trots att de har potential ...
vad tror du?
Visst är det så, Rolf. Man ska verkligen inte förakta den ringa begynnelsen.
Ej heller "ökenvandringar" eller utdragna processer i sitt liv. Hur konstiga är inte Guds vägar ibland. Tänk på Josef, som drömde om att alla bugade sig för honom, men som istället förråddes av sina närmsta, slavade i tio år, satt i fängelse i ytterligare två... Han hade nog ett och annat tillfälle att undra vad som hände med visionen.
Men han var trogen i det lilla och behöll hjärtat rent. Det tror jag är ett gott recept.
Var välsignad!
Jag har tidigare försökt antyda att ...."Var alltid beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp..." är en riktig hållning.
Att andra "läser in" eller "läser ut" annat än vad man formulerat och försökt att beskriva är naturligtvis en utmaning.
Skall försöka besvara dina frågor om olika slag av tankar - så som storhetstänkandet, framgångstanken , dessutom om lyckade vänner (lyckliga vänner?) och dem som inte orkar med.
"Tunnelseende" däremot lämnar jag därhän pga att det rör sig mer eller mindre om ett medicinskt begrepp, (ett kognitivt symtom) detta får "behandlas" av någon annan än mig.
Stora katedraler är naturligtvis inget "stort i sig" - fattas folket känns det lite tomt. Men där folket kommer i skaror (revival, väckelse, förnyelse kärt barn har många namn..)tycks det alltid finnas planer på ny och till byggnad, vad annars. Alla har inte ens tillräckligt stora "Guds hus" utan får tre och fyrdubbla möten samma dag.(bl.a p.g.a av skral ekonomi!) Jag "gillar" faktiskt stora frejdiga församlingar för där finns det alltid plats, utrymme för det lite annorlunda och där kan man (med rätt hjälp och eget rätt uppsåt) utvecklas i sina gåvor....att riktigt komma loss med armar och ben (dans) åka till platser där ingen varit förut (mission) och gå ut på stadetorg (nattvandring) osv osv osv
Ett exempel från sportvärlden för att vända på det....fotbollslagen i Göteborg har valt bort stora Nya Ullevi mot betydligt mindre Gamla Ullevi för att publiken sviker sedan några år tillbaka (annat var det 1982 och framåt då kom igenomsnitt 50.000 på matcherna)
"Framgång" för gärna tanken till framgångsrik i meningen av kronor och ören - jag använder inte framgång i den meningen. Det finns en annan sida av att vara framgångsrik, som är betydligt intressantare. Då kommer vi in på det här med att "inte orka". Tänk dig lille Hans-Harry i klass 3 som alltid haft problem med multiplikationstabellen och aldrig "orkat längre" än till 2x4 (dessutom fått det till 6)....men med rätt förutsätttningar (exv. "rätt" fröken) plötsligt klara ända upp till 5x4 Detta är väl framgångsrik - på ett positivare och bättre sätt än valutakurser, stora blanka bilar och Djursholmsvillor
Einstein var trots all uppståndelse en enkel gubbe som bl.a. cyklade (se en cykelbild på Google-Bilder-Einstein)
Hela "golfhistorien" handlar om den sist nämnda "varianten" på framgång. Att våga släppa in någon annan i livet som kan hjälpa till med bollarna. Att någon fortfarande tror att golf är en snobbsport för "lyckade vänner" får väl ta sig en tur till närmaste bana för att se efter hur det är med den saken.
"Orka"!? -utan att bli alltför öppenhjärtlig i offentligheten - kan jag säga att jag har varit en av dessa som levt i "bottenskicktet" - men glada lyckliga människor fick mig att inse att det fanns ett hopp och en kraft att orka komma upp ur "botten"
Det sistnämnda - att lämna sitt sammanhang - fordrar någonting annat än ett "kvickt" svar från mig!
Hälsar rolf.ostlund@yahoo.se
Skicka en kommentar