En liten bekännelse så här strax innan den annalkande julen. Jag har så himla svårt med alla dessa gulliga julkrubbor som åker fram och åter, varje år. Då borde alla veta att jag själv har en egentillverkad julkrubba som även den plockas ned från vinden och får sin givna plats i en del av bokhyllan. Visst kan det kan låta besynnerligt och lite märkligt att å ena sidan, ha himla svårt med krubbor och å andra sidan inte ha några betänkligheter alls med sin egen. Jo, det finns en stor portion julromantik som jag inte riktigt kan hantera och som jag tycker finns i dessa gulliga färdigköpta - krubbor. Min krubba ser ut som ett stall, där några kossor, getter och en och annan höna tillbringar sina kvällar och natter sedan åratal. En enkel vitrappad koja med en blå dörr och ett litet fönster - på baksidan. Ett stall eller uthus vilket som helst i dåtidens mellanöstern, något slitet, där fasadputsen börjat släppa på sina håll. Josef, Maria, herdar och kloka visa män, en stor oxe, några får och så den store Gudens Son - barnet, Davidson som var som vilket litet barn som helst i yttre skepnad men som var så annorlunda - på insidan. Detta går naturligtvis inte att riktigt återskapa i skala 1:36 - det är kanske därför som det blir gullig traditionsenlig julromantik. Det riktiga stallet var något alldagligt utrymme och luktade säkert mer kossa är vad vi riktigt tänker oss. Att värdshuset var fullt vet vi alla, då fick det duga med detta stall att tillbringa första dygnets timmar i.
En Davidson, fantastiskt!
Att Jesus barnet åker in och ut, varje år och aldrig får växa upp har jag fördrag med, det är ju ändå bara en "modell" som skall hjälpa oss att förstå och påminna oss om julens stora händelse. Jo, jo, men när julevangeliet bara blir denna krubba och några rara ord om lille Jesus och hans föräldrar och dessa visa män från ett annat land, det är då jag får problem. Det blir för litet, lite mänskligt utan kraft som berör, så är det, iallafall för mig ! Det finns oerhört mycket mer dynamik (eller kanske dynamit, sprängkraft) i denna julberättelse vilket gör att julbord, julstjärna och julklapparnas placering under julgranen känns mindre viktiga.
Förtydligande: Jag firar naturligtvis julen, senare år även med midnattsmässa klockan 24.00 för att göra julen till en God Jul med Davidson i centrum - som växte upp och inte förblev i krubban utan blev en riktig man - med tiden. För att spetsa till det så går vi, år från år ock väntar på någon som redan har kommit, redan anlänt...... så är det.
Hosianna, Hosianna, Hosianna!
:Hosianna, Davids Son!
Välsignad vare han,
Välsignad Davids Son,
Som kommer i Herrans namn! :
Hosianna i höjden, Hosianna, Hosianna,
Välsignad Davids son,
Som kommer i Herrans namn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar