Stillaveckan och påsken - kanske inte bör vara så stilla iallafall ?

New day - John Stuart, Presbyterian pastor, ministering in East Tennessee En liten tanke och fundering över om påskveckans dagar i svensk tradition ändå inte blivit alldeles för stilla. Såg i helgen, i hemmiljö The Passion of the Christ, Mel Gibsons inte alltför glamorösa film, som när den kom 2004 bemöttes med kyrklig kritik, ord som "en blödande kliché, som bara upprätthåller fördomar..." förekom. Nej, man skulle nog tona ned korsfästelsen och istället stå för en "hoppfull teologi". En fråga som infinner sig efter ett sådant påsteende är, hur skulle en sådan hoppfull teologi utan korset se ut - kanske är så att det inte går att "skapa" en hoppfull teologi utan att allt åker ut med badvattnet dvs - det blir urvattnat. Visst är Gibsons skildring i många stycken grym och blodig, exempelvis långa scener när Jesus pryglas av "rättvisan" länge - var det verkligen så grymt? Lidandet, långfredagen blir i annan språkdräkt Good Friday, det är kanske detta som är den hoppfulla teologin, det som alltid varit "lååångt" och lidelsefullt kanske i själva verket borde ses som något "gott". Korset var och är en nödvändighet, någon annan väg än golgatavandringen var inte möjlig att göra - för att fullborda det himmelska loppet - allt annat hade bara varit humana människotankar och humanistisk teologi.